Alexander Rehnman recenserar Attack on Titan 2

Loading.se - Nyheter Oskar Skog



ATTACK ON TITAN 2
(PS4 (testat), Switch, Xbox One, PC)
Alexander Rehnman


Dynasty Warriors möter Spider-Man möter Shadow of the Colossus med vissa inslag från Danganronpa. Det må låta helt tokigt, men det är så man kan beskriva Attack on Titan 2, uppföljaren till Attack on Titan: Wings of Freedom.


Attack on Titan-serien utspelar sig i det Europa-inspirerade landet Paradis, där människoätande jättar, så kallade titaner, strövar fritt. För att skydda sig från titanerna sökte mänskligheten skydd bakom tre enorma ringmurar kallade Maria, Rose och Sina, där de levde tryggt i ett århundrade.


En dag ändras allt när två abnorma titaner dyker upp vid byn Shiganshina på utkanten av Mariamuren. Dessa två, den enorma Kolosstitanen och den bepansrade Pansartitanen, slår upp ett hål i muren och inleder en fullskalig massaker på människorna innanför. En stor del av mänskligheten utplånas eller tvingas på flykt, däribland Eren Jaeger, Mikasa Ackermann och Armin Arlert, manga/animeseriens huvudpersoner. Samt Attack on Titan 2:s huvudperson, en helt ny karaktär som du skapar själv. Likt karaktärerna i serien söker denne sig till militären för att bekämpa titanerna och det är där spelet tar sin början.


Spelet följer handlingen från animeseriens första och andra säsong, men från din skräddarsydda karaktärs perspektiv (det finns ett läge där man kan spela som seriens karaktärer också, givetvis). Du deltar i många av de kända striderna från serien, men det är oftast inte du som står i rampljuset på samma sätt som Eren och gänget. De viktigaste scenerna från serien som din karaktär inte deltar i visas genom filmsekvenser, medan andra bara levereras som korta sammanfattningar. Detta är fruktansvärt skönt för mig som redan sett första säsongen en och en halv gång och vill slippa se samma dialoger för femtielfte gången, men någon som är ny till Attack on Titan kommer missa en del bra scener, även om det ändå går att hänga med i handlingen.


Rent spelmekaniskt är den primära inspirationen Dynasty Warriors, då det är samma slags storskaliga strider på stora kartor, även om du denna gång slåss mot enstaka titaner istället för större arméer. Likt kolosserna i Shadow of the Colossus har titanerna bara en punkt där man kan leverera ett dödande hugg, nämligen deras nacke (och anus, om man ska tro karaktären Reiner), som måste skäras igenom med vasst stål, är soldaterna utrustad med “omnidirektionell manöverutrustning”, gasdrivna höftmonterade änterhakar som de hakar fast sig i byggnader och titaner med för att svinga sig runt på bästa Spider-Man-maner. Trots att det går fort och är roligt att fara runt och slakta titaner måste man vara noggrann med att hålla koll på sin utrustning och att se till att besöka de förnödenhetsstationer som finns utplacerade på kartorna. Ens svärdsklingor slits snabbt ut mot titanernas hud och gör man slut på gasen blir man snudd på hjälplös tills man satt i nya tuber.


Striderna är för det mesta riktigt roliga och känslan när en tiometersbjässe faller till marken efter ett välplacerat hugg är oslagbar. Tyvärr är det inte alltid lika roligt. När mer actionfyllda sekvenser inträffar (så som att titaner har sönder byggnader) inträffar ordentliga framedrops som sabbar upplevelsen rätt kraftigt. Tråkigt, då spelet är väldigt roligt när det flyter på bra. Förhoppningsvis är detta enbart ett problem på de “svagare” maskinerna, vilket det troligen är, då det första spelet (som var i princip samma sak fast med mindre innehåll) alltid flöt på finfint på min speldator.


Även om behållningen med Attack on Titan 2 är just striderna så fokuserar spelet likt serien också en del på resten av soldatlivet. Mellan striderna kan du köpa och utveckla ny utrustning, samt lära känna dina kamrater bättre i ett system som till mycket påminner om Danganronpas Free Time. Anledningen till att jag jämför med Danganronpa här är INTE att jag har någon form av behov att klämma in den serien i allt jag skriver om, utan för att systemet rent praktiskt fungerar mer som Danganronpa än exempelvis Persona. Genom att bygga upp din vänskap med de andra soldaterna (genom att välja rätt dialogalternativ eller ge presenter de tycker om) låser du upp nya förmågor att använda ute i fält, samt får se små scener som utvecklar karaktärerna mer, något som jag finner mycket roligt då just karaktärerna är en av de stora behållningarna med Attack on Titan oavsett medium.


Summa summarum är Attack on Titan 2 ett trevligt actionspel som lyckas fånga känslan i originalserien bra och bjuder på roliga timmar för så väl fans som nybörjare. Att lära känna karaktärerna på ett annat sätt och få nya perspektiv blir något roligt för gamla fans medan nyare fans får uppleva den spännande handlingen i serien, om än på ett annat sätt än på TV eller i böcker. Visserligen finns en del brister som frame drops och att spelet känns repetitivt om man sitter längre stunder, men överlag är det en bra upplevelse. Eller jo, en sak som är fundamental för en Attack on Titan-upplevelse saknas. Kanske en av de saker man förknippar Attack on Titan med mest: SIE SIND DAS ESSEN UND WIR SIND DIE JÄGER!

New eToro SW