Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Ganska exakt vad man kan förvänta sig, på gott och ont.

Jag har följt South Park sedan starten för en smärre evighet sedan. Det har hunnit bli mer än 20 säsonger, och vid det här laget har väl serien gått från att vara en upprörande rebell till att vara en institution. Förvisso en institution som svär, förolämpar alla och vägrar sluta tycka att pruttar är det roligaste som finns, men ändå.

South Park: Stick of Truth var mer lyckat som fanservice än som rollspel, men underhållande var det – även om vi snarare matades med referenser och bekanta skämt snarare än något nytt. Men som ett långt, interaktivt avsnitt av South Park funkade det utmärkt.

I uppföljaren byter man fokus från fantasy till superhjältar som den övergripande tematiken. Istället för magier och svärd slåss man nu med superkrafter och klär sig i fantastiska, hemmasnickrade trikåer. Jag är nog knappast ensam om att vara en aning less på superhjältar vid det här laget, men glädjande nog kretsar inte spelets humor kring det, utan är mest en grund från vilken storyn och skämten snabbt spretar iväg åt alla möjliga och omöjliga håll.

Premissen är, precis som i förra spelet, att barnen i South Park splittrats i två krigande grupperingar. Den här gången handlar det om att de har olika idéer om hur de ska tjäna miljarder på filmrättigheterna till sina superhjältar. Utifrån detta ganska banala predikament hamnar du i allsköns absurda situationer som allt som oftast har ganska lite med varandra att göra egentligen. Det är mest en serie dumheter som avlöser varandra – vilket är helt okej för mig. South Park är alltid som bäst när det bara hänger sig fullt ut åt att vara skönt befängt.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

Förutsägbar uppföljare till The Stick of Truth

Utvecklare

Ubisoft San Fransisco

Utgivare

Ubisoft

Webb

southpark.ubisoft.com

Cirkapris

570 kr

Pegi

18 kr

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

South Park: The Stick of Truth

Polisen är lika pålitlig som man kan tänka sig.

Det mesta känns igen från Stick of Truth, på gott och ont. Det är fortfarande underhållande att utforska staden, och karaktärerna är roliga, men spelmässigt är det ganska skakigt. Striderna har förvisso fördjupats en aning. Du måste nu tänka på placering, och det går att mixtra ganska mycket med vilken uppsättning specialförmågor du vill ha. Samtidigt är karaktärssystemet väldigt tunt, styrs av att du skaffar olika artefakter som ger dig de bonusar du vill ha. Vill du vara en tank utrustar du dig med närstridsförmågor, och artefakter som ger dig mer hälsa och styrka, till exempel. Det hela är extremt simpelt, och striderna är i regel väldigt enkla.

Ibland kommer det bossfighter med unika mekaniker som gör det lite mer intressant, dock, och jämfört med förra spelet är det ändå ett steg framåt. Värre är uppdragsdesignen, som inte utvecklats nämnvärt. Allting handlar om fetch quests, och de är ofta onödigt utdragna och omständliga, inte minst eftersom du måste använda tidsödande specialförmågor för att ta dig förbi samma typ av hinder om och om igen. Det blir extremt frustrerande att lösa exakt samma pussel tio gånger på kort tid, och se samma animation varenda gång.

Jag uppskattar fortfarande min tid i South Park, helt enkelt för att det är underhållande att hänga med Cartman, Butters, Kyle, Stan, Craig, Tweek och alla andra mer eller mindre dysfunktionella stollar i staden. Det är dock en smärre skandal att Randy är med så förtvivlat lite i spelet.

Visst är nyhetens behag borta den här gången, och manus är inte lika roligt. Jämfört med första spelet, som i mångt och mycket var ett best of South Park-fanservicekollage av referenser, känns det dock som om utvecklarna förlitar sig lite mindre på nostalgi den här gången.

Trots vissa irritationsmoment och en allmän känsla av upprepning så är det kul nog för att jag ska orka vidare trots upprepningar och frustrerande uppdragsdesign. Det är främst ett spel för inbitna fans av serien, snarare än något för gemene rollspelsfantast. Framför allt är det ett spel för vuxna människor som fortfarande skrattar åt pruttar.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn


Hjältemod

South Park: The Fractured but Whole har en ganska gedigen uppsättning hjältar att interagera med. Här är några av dem.

[/three_fourth]

Call Girl

Namnet är en tämligen trött vits, men Wendy är en kraftfull hjälte som använder social media och trollande för att sätta skräck i hennes motståndare.

Captain Diabetes

Scott använder den enorma, inneboende kraften i sin diabetes skaffa sig en enorm råstyrka. Som Hulken, ungefär, fast mer älskvärd.

Professor Timothy

Timmy gillar att jävlas med Cartman genom att läsa hans tankar. I strid kan han dessutom ta över motståndarnas sinnen.

[/three_fourth]

South Park: The Fractured But Whole Reviewed by - .
3.65

Utslag

73
73
Träffsäker South Park-gestaltning, men också ett simpelt och repetitivt rollspel.

Inlägget South Park: The Fractured But Whole dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

En alldeles fantastiskt bra arkadshooter som dessutom råkar se ut som en bortglömd animerad film från 30-talet.

Jag testade Cuphead redan för två år sedan, på Gamescom. Till synes har inte så mycket hänt sedan dess – spelet har alltid sett bedårande ut, från första stund. Men utvecklarna har uppenbarligen använt tiden till att putsa till spelets många bossar för att skapa en lika hårslitande svår som beroendeframkallande charmig spelupplevelse.

Cuphead må se ut som ett gulligt plattformsspel, men i själva verket är det en gullig, benhård arkadshooter. I centrum står bossarna – faktum är att majoriteten av spelets banor består av endast en bossfight. Det finns några plattformsbanor här och där också, men de är mest till för att ge spelaren en chans att tjäna mynt att köpa extra förmågor för. De banorna kan du till och med skippa om du så vill. Det är bossarna som måste sänkas för att du ska komma vidare.

Storyn är nämligen den att Cuphead förlorat på djävulens kasino (ja, det är bokstavligen djävulen). För att slippa hamna i helvetet måste han och Mughead (vars huvud dock också är en kopp) samla in ett antal själar som är skyldig djävulen pengar.

Det kan tyckas lågt av sötnosen Cuphead att besegra diverse varelser för att sno deras själar – bara för att slippa undan sin egen skuld – men en kopp gör vad en kopp måste göra. Bossarna är inte pigga på att lämna ifrån sig sina själva, och varje batalj har så klart flera faser. På första försöket ska man vara glad om man tar sig förbi första fasen, men ju mer du nöter en boss, desto mer börjar det släppa. Cuphead handlar om att lära sig mönster och navigera kulregn med millimeterprecision. Och lyssna på jazz.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

En klassisk arkadshooter utklädd till animerad film från 30-talet

Utvecklare

Studio MDHR

Utgivare

Studio MDHR

Webb

cupheadgame.com

Cirkapris

185 kr

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Metal Slug 3

Lita aldrig på en psykotisk morot.

De flesta banor är av plattformsvarianten där du hoppar, skjuter och kastar dig ur vägen för projektiler. Men det finns också flygbanor där du hoppar in i ett flygplan för en gammal hederlig shoot ’em up-strid. Det är varierat, fyndigt och förbaskat kul. Ännu mer så om du kör co-op med en kompis.

Det är väldigt klassiskt på flera sätt, både som ett hektiskt arkadspel och som audiovisuell hyllning till 30-talets animerade kortfilmer. Till skillnad från många gamla arkadspel, vars huvudsakliga uppgift var att sno dina mynt, är dock Cuphead till största delen rättvist och välbalanserat. Det känns aldrig omöjligt, om än väldigt utmanande. Någon enstaka boss känns mer frustrerande än rolig, men för det allra mesta är Cuphead bara väldigt roligt. Jag svär och skriker i frustration över mitt tjugonde dödsfall på samma ställe, men jag vill samtidigt bara fortsätta. Spelet är väldigt bra på att väcka den där revanschlustan i en. Efter några misslyckade försök på en boss blir det närmast personligt. Man ska bara ha det där jobbiga kräkets själ. Kanske kan man säga att Cuphead väcker djävulen i en. Jag väljer att se det som en bra sak.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Den här järnjätten kan man inte bli kompis med.

Cuphead Reviewed by - .
4.25

Utslag

85
85
Estetiken är bara en del av Cupheads charm. Det är också ett väldigt roligt arkadspel av den gamla skolan.

Inlägget Cuphead dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Gå i någon annans fantasyskor i Divinity: Original Sin 2, en mäktig uppföljare som sätter rollspelandet i fokus.

Jag brinner. Utöver det är jag också sjuk, förgiftad, blind och jag står i en stor pöl av mitt eget blod – som dessutom är elektrifierat. Kanske är det mitt eget fel som sturskt muckade gräl med ett fort fullt med väldigt arga galningar. Fast ur deras synpunkt är det väl jag som är galningen, och just här och nu är jag nog benägen att ge dem rätt.

Divinity: Original Sin 2 är inte alltid så himla lätt, även för den som spelat rollspel i datorform sedan 80-talet. Förutom att ta rätt beslut i varje given strid gäller det också att bygga en dynamisk grupp hjältar som kan samarbeta för att kunna klösa sig ur kniviga situationer. Annars blir det som jag beskriver ovan – du dör i en stor, väldigt stor, pöl av ditt eget blod.

Det är dock inte utmaningen som får Divinity: Original Sin 2 att sticka ut – det är snarare något som hör genren till. Klassiska rollspel av det här snittet förväntas ha lite tuggmotstånd. Istället är det just spelets fokus på rollspelande som verkligen får mig att fastna. Även föregångaren hade utmärkta system att leka med, men ganska trista karaktärer, ointressant story och bitvis ganska hemsk dialog. Det var fortfarande ett bra spel, men i Original Sin 2 är helheten så mycket starkare.

Nu innebär rollspelandet inte bara val av färdigheter, ras och utrustning. Tack vare det finurliga origin-systemet kan du spela som en av de färdigskapade karaktärerna för en mer involverande och personlig berättelse. Men även om du väljer att skapa din egen karaktär helt från grunden kan du forma denne genom dina handlingar och dialogval.

Läs också: 10 lovande Steam-spel du förmodligen missat

I korthet:

Vad är det?

Ett sanslöst imponerande rollspel som är både klassiskt och nytt på samma gång

Utvecklare

Larian Studios

Utgivare

Larian Studios

Webb

divinity.game

Cirkapris

430 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Pillars of Eternity

Mot nya äventyr.

Original Sin 2 har helt enkelt enormt mycket mer karaktär än första spelet, även om grunden är mestadels intakt. Det kryllar av mysterier att lösa, npc:er att lära känna och fiender att slåss mot. Trivsamt nog är det få dussinstrider, och varje fight känns utmanande – särskilt om du kör på någon av de elakare svårighetsgraderna.

Något som definitivt ökar möjligheterna till rollspelande är att du kan spela med tre kompisar, där ni är en karaktär var. Detta gör att Original Sin 2 kommer väldigt nära papper- och penna-rollspel, där ni har en enorm frihet att spela ganska precis som ni vill. Ni behöver inte alls äventyra tillsammans hela tiden, och ibland tvingas ni till och med isär och måste lura ut ett sätt att hitta varandra igen. Till exempel kan en karaktär åka i fängelse, medan de andra antingen kan försöka ta sig in och hjälpa personen att fly – eller helt enkelt fortsätta som om inget hade hänt och låta stackaren klara sig själv.

Det här kan garanterat leda till både tajta samarbeten, och anarkistiskt kaos – precis som när man spelar just papper- och penna-rollspel och folk drar åt olika håll och vill olika saker. Det gör spelet oförutsägbart och överraskande.

Divinity: Original Sin 2 målar upp en färgstark och involverande värld full med historier att upptäcka och intrikata spelsystem att bemästra. Det går verkligen att skräddarsy sin grupp hjältar precis som man vill ha dem, vad gäller färdigheter och vilken roll de ska ha i striderna.

Det enda som egentligen hotar att störa spelarnas sinnesfrid är, som så ofta med rollspel, buggar. För min del var råkade jag ut för att flera av sidouppdragen räknades som misslyckade trots att jag klarat dem. Jag är dock beredd att ha överseende med några, förhoppningsvis tillfälliga, tekniska brister vid lanseringen av ett så här ambitiöst spel. I princip alla stora, klassiska rollspel har varit nedlusade med buggar vid sina releaser, trots allt.

Det är helt enkelt värt att ta en och annan smäll för att få uppleva det fantastiska äventyr som Divinity: Original Sin 2 bjuder på. Även om det slutar med att du dör i en pöl av ditt eget blod.

Läs också: De bästa grafikkorten

Vem är du, egentligen?

Ditt val av bakgrund och ras påverkar hur folk ser på dig i Divinity: Original Sin 2. Här är några exempel.


Lizard
Ödlorna är helt övertygade om sin egen överlägsenhet, och anser att andra raser bör vara tacksamma om de får vara deras slavar. Inte alltid så populärt.

Elf
Alverna kan äta likdelar för att ta del av personens minnen. Inte den mjuka, väna sortens alver – helt enkelt. Kan stöta bort individer som är mer kräsna med vad de äter.

Undead
De odöda kan inte vistas bland folk för de skrämmer slag på dem med sina skelettansikten. De kan dock skala av ansikten på lik och göra masker av dem. Behändigt.

Divinity: Original Sin 2 Reviewed by - .
4.5

Utslag

90
90
En makalöst ambitiös och storartad uppföljare som gör allting bättre än föregångaren.

Inlägget Divinity: Original Sin 2 dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Var en dödligt effektiv Lurk i välgjorda, om än förutsägbara, fristående expansionen Dishonored: Death of the Outsider.

Det är väl bara att erkänna – jag gillar att mörda folk. De irriterar mig, är i vägen, och de säger rätt fåniga saker ibland. Innan du ringer polisen vill jag förtydliga att jag talar om Dishonored-spelen. Att mörda på riktigt verkar rätt otrevligt, men i spel kan det vara svårt att låta bli.

Dishonored-spelen låter spelarna välja om de vill smyga förbi tyst och undvika att döda vakter, eller gå bärsärkagång och hugga ner varenda sate. I vissa spel, som Metal Gear Solid V och Hitman, älskar jag att smyga runt och begå de perfekta, tysta inbrotten. I Dishonored, däremot, förstår jag inte hur man ska motstå att leka med de offensiva verktygen och krafterna.

I Death of the Outsider känns det faktiskt som om utvecklarna har konstruerat en fristående expansion som vänder sig till oss mer blodtörstiga. I huvudrollen återfinns Billie Lurk. Det är ett passande namn, då hon utan tvekan är något av en lurk som inte drar sig för att få blod på händerna. Hon känns som gjord för amoraliska lönnmördarfasoner.

Storyn är svår att bry sig om alls, ärligt talat. Vid ett tillfälle utbrister Billie: ”Shit, he took my arm. And my face!” Inte fasen är det tänkt att vi ska ta detta på blodigt allvar. Det vägrar jag tro.

Läs också: 10 lovande Steam-spel du förmodligen missat

I korthet:

Vad är det?

Fristående expansion till hyllade Dishonored 2

Utvecklare

Arkane Studios

Utgivare

Bethesda

Webb

dishonored.bethesda.net/en/outsider

Cirkapris

280 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Hitman

De här figurerna är inte snälla. En dolk mellan revbenen ska de ha.

De här spelens styrka ligger istället i bandesignen och hur den inbjuder spelaren att leka med alla krafter och vapen som du har tillgång till. Billie har dock färre krafter än Corvo och Emily, och miljöerna är bekanta för de som spelade Dishonored 2. Med lite välvilja kan man kalla det mer fokuserat, men i slutänden känns det lite tunt. Efter en handfull timmar är det över utan att det egentligen känns som om det hänt så mycket.

Jag har allra roligast när jag struntar i att försöka göra uppdragen perfekt utan att upptäckas en enda gång (det leder mest bara till ett överanvändande av quickload-knappen ändå) och helt enkelt gör precis vad som faller mig in för stunden. Ibland är jag som vinden och slinker förbi en grupp vakter utan att de märker någonting, en annan gång mördar jag exakt varenda medlem av en grotesk sekt. Dels för att det är ett sidouppdrag, och dels för att det är kul.

Den kanske bästa banan är när du ska bryta dig in på en bank. Här är diskretion av yttersta vikt. Därför gjorde jag så att jag sköt huvudet av en robotvakt, för att sedan roat bevittna hur den skapade kaos och tog kål på sina forna bundsförvanter. Till deras komiska fasa. Den mer diskreta kan dock smyga sig in i banken på flera sätt, och även använda gas för att söva alla vakter och personal innan (vilket jag gjorde, tydligen var jag för högljudd så de vaknade till slut).

Death of the Outsider är ett kort men välgjort tillägg för den som vill ha några fler timmar i Dishonoreds värld. Det är bra, men inte alltid mördande bra.

Läs också: ”Dishonored 2 till PC är en teknisk röra”

Dishonored: Death of the Outsider Reviewed by - .
3.9

Utslag

78
78
En gedigen fristående expansion som roar medan den varar, även om den kunde tagit ut svängarna mer.

Inlägget Dishonored: Death of the Outsider dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Jag minns att jag uppskattade Star Wars: Empire at War ganska mycket när det kom. Trots att jag redan då var rätt less på den idoga mjölkningen av varumärket. Mest för att det helt enkelt var ett rätt bra rts som bara råkade ha ikoniska karaktärer och enheter från filmerna (de riktiga filmerna, alltså, inte de där prequel-spektaklen).

Läs också: Rymdstrider i Star Wars: Battlefront 2

Nu har utvecklaren Petroglyph släppt en ny uppdatering, lite hastigt och lustigt. Den fixar till några saker i spelet, men framför allt gör den så att multiplayer fungerar igen. Det slutade nämligen att fungera för några år sedan när Gamespy lade ner. Nu ska det alltså gå att kriga online igen, både i grundspelet och i spelets expansion Forces of Corruption.

Inlägget Överraskande uppdatering återinför multiplayer till Empire at War dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Trailen för The Good Life inleds med en brasklapp att kvaliteten i den inte representerar kvaliteten på det färdigställda spelet. Som så ofta med Deadly Premonition-skaparen Swery är det svårt att riktigt få kläm på vad hans nya spel egentligen är för något. Det ser på ytan ut som en Stardew Valley-liknande livssimulator, men med mörka, mystiska undertoner. Ju längre trailern fortlöper, desto tydligare blir det att något döljer sig under ytan här. Det är svårt att inte bli nyfiken.

Läs också: Swerys nya spel The Good Life

Men än är det för tidigt att ropa hej. Swery söker nu nämligen crowdfunding-hjälp genom Fig, där han hoppas samla in den inte allt för nätta summan 1.5 miljoner dollar. Vi hoppas så klart att The Good Life blir av, för det ser om inget annat udda och potentiellt bisarrt ut, och det är ju alltid trevligt. Eller otrevligt. Vilket som är okej. Kolla in mer på spelets Fig-sida, eller spana in trailern nedan.

The Good Life PAX WEST Trailer (2017)

People become cats at night… Trailer of ”The Good Life” at PAX WEST 2017. SWERY released this trailer at the end of his panel. (c) 2017 White Owls Inc. All Rights Reserved.

Inlägget Swerys nya mystiska spelprojekt söker crowdfunding dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Frostpunk är en stadsbyggarsimulator, men en med ett helt annat fokus än Cities: Skylines och Sim City. Första trailern skvallrar om ett spel som handlar mer om svåra etiska dilemman snarare än att skapa prydliga radhus för medelklassen. Klagomålen från invånarna lär också handla mindre om skatter och mer om att de tvingas äta sågspån, eller att deras barn skadar sig när de tvingas jobba i fabriker.

Viktigast i spelet är att din frusna stad överlever, snarare än att alla dess invånare gör det, så att spela som godhjärtad och välmenande kan förmodligen skapa problem i längden i Frostpunks ogästvänliga värld. Det ser onekligen intressant ut, och känns som ett originellt tillskott till genren. Kolla in den nyligen släppta trailern nedan (första gameplaytrailern, dessutom) om du är nyfiken. Spelet kommer förhoppningsvis att släppas senare i år.

Frostpunk debut gameplay trailer – ”Heartbeats”

Frostpunk on Steam: http://store.steampowered.com/app/323190/Frostpunk/ Official website: http://frostpunkgame.com/ — Game’s description — In an ultimately frozen world, people develop steam-powered technology to oppose the overwhelming cold. The city ruler has to manage both the inhabitants and the infrastracture the citizens live in.

Inlägget Tvinga barn att arbeta i karga, kalla stadsbyggaren Frostpunk dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Warhammer 40K: Inquisitor – Martyr har inte bara ett långt namn, det har mängder med fiender att ta kål på också. Spelet är ett isometriskt actionrollspel i en öppen värld, och det är nu tillgängligt i early access på Steam. Utvecklaren Neocore säger att Martyr är ungefär 60-70% färdigt, och storykampanjen kommer inte läggas till förrän spelet lanseras på riktigt. Däremot kan du redan nu leka med två karaktärsklasser i både PvE- och PvP-uppdrag.

Om du är nyfiken kan du kolla in trailern nedan, och spelet verkar ju pricka in den där ödesmättade, råa Warhammer-känslan åtminstone. Spelet släpps ordentligt tidigt nästa år, och kommer då innehålla bossar, fler klasser och fler fiendefraktioner. Plus då det där storyläget, förstås.

W40K: Inquisitor – Martyr | Early Access Cinematic Launch Trailer

The Steam Early Access has Launched! Play the game NOW at http://store.steampowered.com/app/527430/ ! W40K Inquisitor – Martyr is an innovative Action-RPG developed by NeocoreGames.

Inlägget Warhammer 40 000: Inquisitor – Martyr i early access i detta nu dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Warhammer 40K: Inquisitor – Martyr har inte bara ett långt namn, det har mängder med fiender att ta kål på också. Spelet är ett isometriskt actionrollspel i en öppen värld, och det är nu tillgängligt i early access på Steam. Utvecklaren Neocore säger att Martyr är ungefär 60-70% färdigt, och storykampanjen kommer inte läggas till förrän spelet lanseras på riktigt. Däremot kan du redan nu leka med två karaktärsklasser i både PvE- och PvP-uppdrag.

Om du är nyfiken kan du kolla in trailern nedan, och spelet verkar ju pricka in den där ödesmättade, råa Warhammer-känslan åtminstone. Spelet släpps ordentligt tidigt nästa år, och kommer då innehålla bossar, fler klasser och fler fiendefraktioner. Plus då det där storyläget, förstås.

W40K: Inquisitor – Martyr | Early Access Cinematic Launch Trailer

The Steam Early Access has Launched! Play the game NOW at http://store.steampowered.com/app/527430/ ! W40K Inquisitor – Martyr is an innovative Action-RPG developed by NeocoreGames.

Inlägget Warhammer 40 000: Inquisitor – Martyr i early access i detta nu dök först upp på Svenska PC Gamer.