Svenska PC Gamer Benny Holmström

Minns ni den där Wal-Mart-läckan för en månad sedan? Till en början framstod den som önsketänkande (eller rent trollande), men en efter en har titlarna bekräftats, däribland Rage 2, ett nytt Assassin’s Creed och nu även Just Cause 4, som dykt upp i en reklamannons på Steam.

Både industriinsidern Wario64 och Kotaku noterade det skedda, och arkiverade bildbevisen innan de hann försvinna. Någon ytterligare information får vi inte, men chanserna är nog rätt goda att spelet premiärvisas under Square Enix E3-presentation på måndag, och att Avalanche Studios återigen agerar utvecklare (även om satellitstudion i New York utvecklade Just Cause 3). Reklamen antyder att vi återigen kommer spela som Rico Rodriguez, och att vi kommer få utforska vidsträckta skogar under skiftande väderförhållanden.

Här är industriinsidern Wario 64:s tweet om reklamen för Just Cause 4.

Inlägget Just Cause 4 har smygbekräftats av Steam-reklam dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Rikard Olsson

Milanoir lyckas kännas mer åldrat och urvattnat än de 40 år gamla filmer det efterapar.

När jag skriver detta har det gått 26 år sedan Quentin Tarantino släppte sin debutfilm Reservoir Dogs. Trots sin ålder har det förblivit många spelutvecklares främsta inspiration. Då är det märkligt att så få verkar förstå vad som gör Tarantinos filmer klassiska till att börja med.

Milanoir nämner Tarantino i första meningen i sin synopsis. Där hävdar utvecklarna att de delar regissörens inspirationskälla, närmare bestämt italenska gangsterfilmer från 1970-talet. Det är dock uppenbart att det är QT själv som Milanoir sneglar mest på.

Eller, det är snarare en blek imitation av den grindhouse-estetik som Tarantino skapade tillsammans med Robert Rodriguez i filmer som… tja, Grindhouse. Pausmenyn är dränkt i ett sepia-tonat filmfilter, och varje ny bana inleds med att ”filmrullen” hoppar till i projektorn. Alla karaktärer är oursäkteligt vidriga psykopater som bara kommunicerar via mord och svordomar.

Det värsta är inte att Milanoir tar till de här rätt generiska greppen. Det värsta är att det är så fruktansvärt självgott över hur edgy och coolt det tror sig vara. Som att skitnödiga karaktärer som säger ”fucking asshole” i varannan mening skulle väcka några andra känslor än intensiva ögonrullningar.

Läs också: De sämsta pc-konverteringarna någonsin

I korthet:

Vad är det?

Grindhouse-inspirerad action med 70-talstema

Utvecklare

Italo Games

Utgivare

Good Shepard Entertainment

Webb

www.milanoirgame.com

Cirkapris

119:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Hotline Miami

Sååååå edgy.

Cyniskt effektsökeri

Värre blir det när spelet försöker chockera, vilket det gör genom fängelsevåldtäkter, självmord, och barnamord. I ett uppdrag mördar man en obeväpnad kvinna och hennes unga son och spenderar sedan flera uppdrag med att söka hämnd. På… de som… fått en fälld för det kallblodiga mordet man utfört, antar jag?

Det är dock inte bara handlingen Milanoir lånar friskt utan att förstå vad som gjorde originalet uppskattat. Milanoirs gameplay tycks inspirerat av Hotline Miami men är betydligt mer långsamt. Fiender tar ett par skott att gå ner, och du får sällan nya vapen utöver din pistol. Tanken är väl att eldstriderna ska vara mer metodiska och lika de i Taranti– oj, jag menar, italienska 70-talsfilmer. Vad man istället landat i är ett trögt system där man ständigt hamrar avtryckaren och gör sitt bästa för att undvika oundvikliga kulor med sin sega gangstergubbe.

Saken hjälps inte av en fladdrig och oprecis kontroll. Ta bara en sådan sak som att knappen för att ducka bakom ett skydd är exakt samma som att hoppa över ett skydd. Lägg därtill fiender utom ditt synfält som dödar dig med ett skott, samt några av de mest påfrestande boss-fighterna någonsin.

Jag hatade emellanåt Milanoir. Jag gnisslade tänder och skrek lika många svordomar som spelkaraktärerna i deras påklistrade badass-attityd. Men spelet är inte ens värt att bli upprörd över. Det vill vara Tarantino men saknar hans förmåga att vrida klichéer till något intressant. Det vill vara Hotline Miami men saknar dess tempo och finess. Vad det blev är en sörja som drunknar i ”fucks”, både från dess lökiga karaktärer och spelaren.

Milanoir Reviewed by - .
2

Utslag

40%
40%
Ett trögt och frustrerande hommage som borde få sin mun tvättad med tvål.

Inlägget Milanoir dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Rikard Olsson

Milanoir lyckas kännas mer åldrat och urvattnat än de 40 år gamla filmer det efterapar.

När jag skriver detta har det gått 26 år sedan Quentin Tarantino släppte sin debutfilm Reservoir Dogs. Trots sin ålder har det förblivit många spelutvecklares främsta inspiration. Då är det märkligt att så få verkar förstå vad som gör Tarantinos filmer klassiska till att börja med.

Milanoir nämner Tarantino i första meningen i sin synopsis. Där hävdar utvecklarna att de delar regissörens inspirationskälla, närmare bestämt italenska gangsterfilmer från 1970-talet. Det är dock uppenbart att det är QT själv som Milanoir sneglar mest på.

Eller, det är snarare en blek imitation av den grindhouse-estetik som Tarantino skapade tillsammans med Robert Rodriguez i filmer som… tja, Grindhouse. Pausmenyn är dränkt i ett sepia-tonat filmfilter, och varje ny bana inleds med att ”filmrullen” hoppar till i projektorn. Alla karaktärer är oursäkteligt vidriga psykopater som bara kommunicerar via mord och svordomar.

Det värsta är inte att Milanoir tar till de här rätt generiska greppen. Det värsta är att det är så fruktansvärt självgott över hur edgy och coolt det tror sig vara. Som att skitnödiga karaktärer som säger ”fucking asshole” i varannan mening skulle väcka några andra känslor än intensiva ögonrullningar.

Läs också: De sämsta pc-konverteringarna någonsin

I korthet:

Vad är det?

Grindhouse-inspirerad action med 70-talstema

Utvecklare

Italo Games

Utgivare

Good Shepard Entertainment

Webb

www.milanoirgame.com

Cirkapris

119:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Hotline Miami

Sååååå edgy.

Cyniskt effektsökeri

Värre blir det när spelet försöker chockera, vilket det gör genom fängelsevåldtäkter, självmord, och barnamord. I ett uppdrag mördar man en obeväpnad kvinna och hennes unga son och spenderar sedan flera uppdrag med att söka hämnd. På… de som… fått en fälld för det kallblodiga mordet man utfört, antar jag?

Det är dock inte bara handlingen Milanoir lånar friskt utan att förstå vad som gjorde originalet uppskattat. Milanoirs gameplay tycks inspirerat av Hotline Miami men är betydligt mer långsamt. Fiender tar ett par skott att gå ner, och du får sällan nya vapen utöver din pistol. Tanken är väl att eldstriderna ska vara mer metodiska och lika de i Taranti– oj, jag menar, italienska 70-talsfilmer. Vad man istället landat i är ett trögt system där man ständigt hamrar avtryckaren och gör sitt bästa för att undvika oundvikliga kulor med sin sega gangstergubbe.

Saken hjälps inte av en fladdrig och oprecis kontroll. Ta bara en sådan sak som att knappen för att ducka bakom ett skydd är exakt samma som att hoppa över ett skydd. Lägg därtill fiender utom ditt synfält som dödar dig med ett skott, samt några av de mest påfrestande boss-fighterna någonsin.

Jag hatade emellanåt Milanoir. Jag gnisslade tänder och skrek lika många svordomar som spelkaraktärerna i deras påklistrade badass-attityd. Men spelet är inte ens värt att bli upprörd över. Det vill vara Tarantino men saknar hans förmåga att vrida klichéer till något intressant. Det vill vara Hotline Miami men saknar dess tempo och finess. Vad det blev är en sörja som drunknar i ”fucks”, både från dess lökiga karaktärer och spelaren.

Milanoir Reviewed by - .
2

Utslag

40%
40%
Ett trögt och frustrerande hommage som borde få sin mun tvättad med tvål.

Inlägget Milanoir dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Förra sommaren försenades Crackdown 3 till 2018. Sedan dess har det varit tyst som graven kring spelet, men nu har nya rykten dykt upp på internet som hävdar att Microsofts sci-fi-doftande actionsandlåda försenas igen, den här gången ända till 2019.

Microsoft förnekade ett tidigare förseningsrykte så sent som för en vecka sedan, men nu har Kotakus pålitlige murvel Jason Screier slagit tillbaka med uppgifter från två anonyma källor som hävdar att, javisst, Crackdown 3 försenas till 2019. Om det här stämmer får vi sannolikt veta redan på söndag kväll, då Microsofts E3-konferens går av stapeln i Los Angeles. Frågan är bara: om Crackdown 3 verkligen försenas till nästa år, vilka spel har Microsoft överhuvudtaget kvar som kan släppas i höst? Blir onekligen intressant att se.

Inlägget Crackdown 3 försenas till nästa år enligt nya rykten dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Förra sommaren försenades Crackdown 3 till 2018. Sedan dess har det varit tyst som graven kring spelet, men nu har nya rykten dykt upp på internet som hävdar att Microsofts sci-fi-doftande actionsandlåda försenas igen, den här gången ända till 2019.

Microsoft förnekade ett tidigare förseningsrykte så sent som för en vecka sedan, men nu har Kotakus pålitlige murvel Jason Screier slagit tillbaka med uppgifter från två anonyma källor som hävdar att, javisst, Crackdown 3 försenas till 2019. Om det här stämmer får vi sannolikt veta redan på söndag kväll, då Microsofts E3-konferens går av stapeln i Los Angeles. Frågan är bara: om Crackdown 3 verkligen försenas till nästa år, vilka spel har Microsoft överhuvudtaget kvar som kan släppas i höst? Blir onekligen intressant att se.

Inlägget Crackdown 3 försenas till nästa år enligt nya rykten dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Förra våren blev det klart att Square Enix och Hitman-utvecklarna Io Interactive skulle gå skilda vägar. Ursprungligen försökte Square Enix sälja den danska studion vidare, men en månad senare följdes nyheterna upp med att Io Interactive blivit oberoende, och därtill bibehåller rättigheterna till Hitman.

Sedan dess har det varit tyst kring både Hitman och Io Interactive, bortsett från en bekräftelse att man arbetar på ett nytt Hitman-spel. Och nu, veckan innan årets E3-mässa, har en logotyp för Hitman 2 siktats på Warner Bros hemsida (numera nedtagen), som starkt antyder (eller mer eller mindre bekräftar) att Io Interactive och Hitman hittat en ny affärspartner i den amerikanska filmjätten, som också har en stark närvaro i spelbranschen.

Här är industriinsidern Wario64:s tweet med logotypen från Hitman 2. Även det officiella Twitter-kontot för Hitman bekräftar att något stort är på gång med en liten teaser. Mer information väntar på torsdag, den 7 juni.

Inlägget En logotyp för Hitman 2 har siktats på Warner Bros hemsida dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Tidigare i år avslöjade THQ Nordic en nyutgåva av Volitions uppskattade sanlådeactionspel Red Faction: Guerrilla från 2009, med den smått fruktansvärda (eller fantastiska) undertiteln Re-Mars-tered. Och nu har man gått ut med ett lanseringsdatum: Red Faction: Guerrilla Re-Mars-tered släpps den 3 juli!

Dagen till ära har vi också fått en ny trailer som du kan se nedan. Red Faction: Guerrilla Re-Mar-tered kommer bjuda på mängder av grafiska uppdateringar, däribland förbättrade ljus-, shading-, och post-processing-effekter, samt stöd för upplösningar upp till 4K. Några uppgifter om prislappen har vi inte tills vidare, men om du redan äger originalspelet på Steam så kommer den den uppdaterade utgåvan bli din helt utan extra kostnad!

Här är den nya trailern för Red Faction Guerrilla Re-Mars-tered.

Inlägget Nyversionen av Red Faction: Guerrilla släpps den 3 juli dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Devil May Cry 5 är ett spel som förmodligen kommer att hända. I slutet av fjolåret dök det upp rykten på internet som vittnade om en premiärvisning av den kommande actionstänkaren under årets E3-mässa. Och nu, lagom till just årets E3-mässa, har Capcom registrerat en domän för Devil May Cry 5.

Dessa uppgifter har dykt upp i en Discord-kanal för Devil May Cry-serien (dokumenterat av Resetera) och dessutom har domänen för Resident Evil 2 förnyats. Den sistnämnda torde syfta på den kommande remaken av det klassiska survival horror-spelet från 1998, som den ursprungliga regissören Hideki Kamiya (ej längre med Capcom) mer eller mindre lyckades tjata till sig sommaren 2016.

Kommer Capcoms E3 bli lite större än vanligt i år? Saker och ting tyder onekligen på det. Förhoppningsvis får vi ett pc-datum för Monster Hunter World också, som släpptes till konsoler tidigare i år till tonerna av hyllningskörer.

Inlägget Domäner för Devil May Cry 5 och Resident Evil 2 har registrerats och förnyats dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Mats Nylund

Sci-fi-action som överbelastar nostalginerven.

Vad är Overload, undrar du? För att svara på den frågan måste jag först ta dig med på en resa bakåt i tiden, till ett år när shooter — i den mån ordet ens var uppfunnet — var synonymt med Doom från Id software.

Året var 1994, och när rymd-shootern Descent släpptes var det en revolution: man kunde röra sig i tre dimensioner! Alla var oerhört upphetsade, tills de virrade bort sig i spelets labyrintlika korridorer, alternativt spydde av åksjukan. Men ändå var vi rörande överens om att det här var något nytt och mycket bättre.

24 år senare kommer Overload, och gör exakt samma sak. Faktum är att det funnits i early access sedan förra våren men nu är det alltså dags för spelet att ta examen, vilket det gör med den äran. Det är nästan som om någon tagit det Descent jag ser framför mig i mitt huvud, och projicerat det direkt på skärmen. Nej, den andliga föregångaren till detta spel såg inte alls så här bra ut, och kontrollerna var inte så här smidiga och enkla att lära sig. Men med de rosa nostalgiglasögonen på näsan var det faktiskt exakt så här det var.

I korthet:

Vad är det?

Shooter med total frihet att gå totalt vilse i.

Utvecklare

Revival Productions

Utgivare

Revival Productions

Webb

playoverload.com

Cirkapris

200:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-6600K 3,5 GHz, 16 GB RAM, Nvidia GeForce GTX 1070 16 MB

Kolla även in

Descent, ej recenserat

Standardscenariot: Du blir överraskad, du reagerar, de exploderar.

Idén är inte komplicerad: flyg en robot genom tyngdlösa asteroiders innandöme, överbelasta reaktorn och ta dig sedan ut innan hela klabbet exploderar. Längs vägen stöter du på andra robotar och måste navigera dig igenom en labyrint av korridorer och grottor. Twisten är förstås att avsaknaden av gravitation gör att du kan röra dig i alla riktningar, vilket snabbt blir förvirrande för den ovane – eller den som inte har något lokalsinne. Om du måste fråga efter vägen när du ska till affären för att handla bröd, bör du nog inte spela Overload.

Till skillnad från tidigare iterationer på samma formel, så finns här dock någon att fråga om vägen. Ett snabbt tryck på Z frammanar ett hologram som flyger före dig och tålmodigt väntar medan du tar ett par fiender av daga, för att sedan fortsätta så att du kan följa efter mot ditt mål, som nästan alltid är en nyckel, eller ibland en reaktor att skjuta i tusen bitar. Längs vägen kan du befria lite nedfrusna kolonister och samla erfarenhetspoäng som du använder mellan de löst sammanhållna nivåerna, för att uppgradera vapen och din lilla robot.

Overload erbjuder egentligen inget nytt. Men det var så länge sedan som den här sortens spel gjordes med någon form av regelbundenhet att det ändå känns fräscht idag. Att det återuppväcker minnen av att vara vilse i kalla, hårda stållabyrinter medan en armé av flygande robotar skjuter på mig från alla håll gör förstås sitt för att väcka känslor. Det här är ett spel som förvaltar sitt arv väl, är tajt, snyggt och fartfyllt. Det gör mig glad.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Overload Reviewed by - .
3.85

Review Overview

77%
77%
Snabbt, tajt och stiliserat vackert. Bara lite, lite grunt med moderna ögon.

Inlägget Overload dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Mats Nylund

Sci-fi-action som överbelastar nostalginerven.

Vad är Overload, undrar du? För att svara på den frågan måste jag först ta dig med på en resa bakåt i tiden, till ett år när shooter — i den mån ordet ens var uppfunnet — var synonymt med Doom från Id software.

Året var 1994, och när rymd-shootern Descent släpptes var det en revolution: man kunde röra sig i tre dimensioner! Alla var oerhört upphetsade, tills de virrade bort sig i spelets labyrintlika korridorer, alternativt spydde av åksjukan. Men ändå var vi rörande överens om att det här var något nytt och mycket bättre.

24 år senare kommer Overload, och gör exakt samma sak. Faktum är att det funnits i early access sedan förra våren men nu är det alltså dags för spelet att ta examen, vilket det gör med den äran. Det är nästan som om någon tagit det Descent jag ser framför mig i mitt huvud, och projicerat det direkt på skärmen. Nej, den andliga föregångaren till detta spel såg inte alls så här bra ut, och kontrollerna var inte så här smidiga och enkla att lära sig. Men med de rosa nostalgiglasögonen på näsan var det faktiskt exakt så här det var.

I korthet:

Vad är det?

Shooter med total frihet att gå totalt vilse i.

Utvecklare

Revival Productions

Utgivare

Revival Productions

Webb

playoverload.com

Cirkapris

200:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-6600K 3,5 GHz, 16 GB RAM, Nvidia GeForce GTX 1070 16 MB

Kolla även in

Descent, ej recenserat

Standardscenariot: Du blir överraskad, du reagerar, de exploderar.

Idén är inte komplicerad: flyg en robot genom tyngdlösa asteroiders innandöme, överbelasta reaktorn och ta dig sedan ut innan hela klabbet exploderar. Längs vägen stöter du på andra robotar och måste navigera dig igenom en labyrint av korridorer och grottor. Twisten är förstås att avsaknaden av gravitation gör att du kan röra dig i alla riktningar, vilket snabbt blir förvirrande för den ovane – eller den som inte har något lokalsinne. Om du måste fråga efter vägen när du ska till affären för att handla bröd, bör du nog inte spela Overload.

Till skillnad från tidigare iterationer på samma formel, så finns här dock någon att fråga om vägen. Ett snabbt tryck på Z frammanar ett hologram som flyger före dig och tålmodigt väntar medan du tar ett par fiender av daga, för att sedan fortsätta så att du kan följa efter mot ditt mål, som nästan alltid är en nyckel, eller ibland en reaktor att skjuta i tusen bitar. Längs vägen kan du befria lite nedfrusna kolonister och samla erfarenhetspoäng som du använder mellan de löst sammanhållna nivåerna, för att uppgradera vapen och din lilla robot.

Overload erbjuder egentligen inget nytt. Men det var så länge sedan som den här sortens spel gjordes med någon form av regelbundenhet att det ändå känns fräscht idag. Att det återuppväcker minnen av att vara vilse i kalla, hårda stållabyrinter medan en armé av flygande robotar skjuter på mig från alla håll gör förstås sitt för att väcka känslor. Det här är ett spel som förvaltar sitt arv väl, är tajt, snyggt och fartfyllt. Det gör mig glad.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Overload Reviewed by - .
3.85

Review Overview

77%
77%
Snabbt, tajt och stiliserat vackert. Bara lite, lite grunt med moderna ögon.

Inlägget Overload dök först upp på Svenska PC Gamer.