Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Var en dödligt effektiv Lurk i välgjorda, om än förutsägbara, fristående expansionen Dishonored: Death of the Outsider.

Det är väl bara att erkänna – jag gillar att mörda folk. De irriterar mig, är i vägen, och de säger rätt fåniga saker ibland. Innan du ringer polisen vill jag förtydliga att jag talar om Dishonored-spelen. Att mörda på riktigt verkar rätt otrevligt, men i spel kan det vara svårt att låta bli.

Dishonored-spelen låter spelarna välja om de vill smyga förbi tyst och undvika att döda vakter, eller gå bärsärkagång och hugga ner varenda sate. I vissa spel, som Metal Gear Solid V och Hitman, älskar jag att smyga runt och begå de perfekta, tysta inbrotten. I Dishonored, däremot, förstår jag inte hur man ska motstå att leka med de offensiva verktygen och krafterna.

I Death of the Outsider känns det faktiskt som om utvecklarna har konstruerat en fristående expansion som vänder sig till oss mer blodtörstiga. I huvudrollen återfinns Billie Lurk. Det är ett passande namn, då hon utan tvekan är något av en lurk som inte drar sig för att få blod på händerna. Hon känns som gjord för amoraliska lönnmördarfasoner.

Storyn är svår att bry sig om alls, ärligt talat. Vid ett tillfälle utbrister Billie: ”Shit, he took my arm. And my face!” Inte fasen är det tänkt att vi ska ta detta på blodigt allvar. Det vägrar jag tro.

Läs också: 10 lovande Steam-spel du förmodligen missat

I korthet:

Vad är det?

Fristående expansion till hyllade Dishonored 2

Utvecklare

Arkane Studios

Utgivare

Bethesda

Webb

dishonored.bethesda.net/en/outsider

Cirkapris

280 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Hitman

De här figurerna är inte snälla. En dolk mellan revbenen ska de ha.

De här spelens styrka ligger istället i bandesignen och hur den inbjuder spelaren att leka med alla krafter och vapen som du har tillgång till. Billie har dock färre krafter än Corvo och Emily, och miljöerna är bekanta för de som spelade Dishonored 2. Med lite välvilja kan man kalla det mer fokuserat, men i slutänden känns det lite tunt. Efter en handfull timmar är det över utan att det egentligen känns som om det hänt så mycket.

Jag har allra roligast när jag struntar i att försöka göra uppdragen perfekt utan att upptäckas en enda gång (det leder mest bara till ett överanvändande av quickload-knappen ändå) och helt enkelt gör precis vad som faller mig in för stunden. Ibland är jag som vinden och slinker förbi en grupp vakter utan att de märker någonting, en annan gång mördar jag exakt varenda medlem av en grotesk sekt. Dels för att det är ett sidouppdrag, och dels för att det är kul.

Den kanske bästa banan är när du ska bryta dig in på en bank. Här är diskretion av yttersta vikt. Därför gjorde jag så att jag sköt huvudet av en robotvakt, för att sedan roat bevittna hur den skapade kaos och tog kål på sina forna bundsförvanter. Till deras komiska fasa. Den mer diskreta kan dock smyga sig in i banken på flera sätt, och även använda gas för att söva alla vakter och personal innan (vilket jag gjorde, tydligen var jag för högljudd så de vaknade till slut).

Death of the Outsider är ett kort men välgjort tillägg för den som vill ha några fler timmar i Dishonoreds värld. Det är bra, men inte alltid mördande bra.

Läs också: ”Dishonored 2 till PC är en teknisk röra”

Dishonored: Death of the Outsider Reviewed by - .
3.9

Utslag

78
78
En gedigen fristående expansion som roar medan den varar, även om den kunde tagit ut svängarna mer.

Inlägget Dishonored: Death of the Outsider dök först upp på Svenska PC Gamer.