Svenska PC Gamer Benny Holmström

Minns ni den stora Wal-Mart-läckan för några veckor sedan? Den avslöjade Rage 2 innan Bethesda hann göra det själva, och innehöll även namn som Splinter Cell, Borderlands 3 och … Assassin’s Creed. Och nu har Ubisoft hastigt och lustigt avslöjat ett nytt Assassin’s Creed!

Den enda officiella informationen som finns är tweeten och den korta teasern här nedan, som avslöjar att spelet heter Assassin’s Creed Odyssey, utspelas i Grekland (baserat på karaktärernas rustningar och logotypen) och fortfarande tycker att referenser till 300 är relevanta 2018 (och det är de, eftersom 300 är en jättebra och jättecool film). Mer information väntar under nästnästa veckas E3-mässa, men Kotaku påstår sig också veta att spelet kommer vara en “ännu större avvikelse” för serien än vad Origins var, med saker som dialogval och en huvudroll av valfritt kön (som inte är Origins huvudrollsduo Bayek och Aya, utan helt nya karaktärer).

Sist och slutligen hävdar Kotakus källor också att Assassin’s Creed Odyssey kommer släppas under affärsåret 2019, det vill säga innan den 31 mars 2019. Så visst, det verkar onekligen som att Assassin’s Creed kommer återvända till den årliga modellen redan i höst efter det lilla uppehållet man hade innan fjolårets Origins.

Här är den första teasern för Assassin’s Creed Odyssey.

Inlägget Ubisoft har avslöjat Assassin’s Creed Odyssey! dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Mats Nylund

Sci-fi-action som överbelastar nostalginerven.

Vad är Overload, undrar du? För att svara på den frågan måste jag först ta dig med på en resa bakåt i tiden, till ett år när shooter — i den mån ordet ens var uppfunnet — var synonymt med Doom från Id software.

Året var 1994, och när rymd-shootern Descent släpptes var det en revolution: man kunde röra sig i tre dimensioner! Alla var oerhört upphetsade, tills de virrade bort sig i spelets labyrintlika korridorer, alternativt spydde av åksjukan. Men ändå var vi rörande överens om att det här var något nytt och mycket bättre.

24 år senare kommer Overload, och gör exakt samma sak. Faktum är att det funnits i early access sedan förra våren men nu är det alltså dags för spelet att ta examen, vilket det gör med den äran. Det är nästan som om någon tagit det Descent jag ser framför mig i mitt huvud, och projicerat det direkt på skärmen. Nej, den andliga föregångaren till detta spel såg inte alls så här bra ut, och kontrollerna var inte så här smidiga och enkla att lära sig. Men med de rosa nostalgiglasögonen på näsan var det faktiskt exakt så här det var.

I korthet:

Vad är det?

Shooter med total frihet att gå totalt vilse i.

Utvecklare

Revival Productions

Utgivare

Revival Productions

Webb

playoverload.com

Cirkapris

200:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-6600K 3,5 GHz, 16 GB RAM, Nvidia GeForce GTX 1070 16 MB

Kolla även in

Descent, ej recenserat

Standardscenariot: Du blir överraskad, du reagerar, de exploderar.

Idén är inte komplicerad: flyg en robot genom tyngdlösa asteroiders innandöme, överbelasta reaktorn och ta dig sedan ut innan hela klabbet exploderar. Längs vägen stöter du på andra robotar och måste navigera dig igenom en labyrint av korridorer och grottor. Twisten är förstås att avsaknaden av gravitation gör att du kan röra dig i alla riktningar, vilket snabbt blir förvirrande för den ovane – eller den som inte har något lokalsinne. Om du måste fråga efter vägen när du ska till affären för att handla bröd, bör du nog inte spela Overload.

Till skillnad från tidigare iterationer på samma formel, så finns här dock någon att fråga om vägen. Ett snabbt tryck på Z frammanar ett hologram som flyger före dig och tålmodigt väntar medan du tar ett par fiender av daga, för att sedan fortsätta så att du kan följa efter mot ditt mål, som nästan alltid är en nyckel, eller ibland en reaktor att skjuta i tusen bitar. Längs vägen kan du befria lite nedfrusna kolonister och samla erfarenhetspoäng som du använder mellan de löst sammanhållna nivåerna, för att uppgradera vapen och din lilla robot.

Overload erbjuder egentligen inget nytt. Men det var så länge sedan som den här sortens spel gjordes med någon form av regelbundenhet att det ändå känns fräscht idag. Att det återuppväcker minnen av att vara vilse i kalla, hårda stållabyrinter medan en armé av flygande robotar skjuter på mig från alla håll gör förstås sitt för att väcka känslor. Det här är ett spel som förvaltar sitt arv väl, är tajt, snyggt och fartfyllt. Det gör mig glad.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Overload Reviewed by - .
3.85

Review Overview

77%
77%
Snabbt, tajt och stiliserat vackert. Bara lite, lite grunt med moderna ögon.

Inlägget Overload dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Mats Nylund

Sci-fi-action som överbelastar nostalginerven.

Vad är Overload, undrar du? För att svara på den frågan måste jag först ta dig med på en resa bakåt i tiden, till ett år när shooter — i den mån ordet ens var uppfunnet — var synonymt med Doom från Id software.

Året var 1994, och när rymd-shootern Descent släpptes var det en revolution: man kunde röra sig i tre dimensioner! Alla var oerhört upphetsade, tills de virrade bort sig i spelets labyrintlika korridorer, alternativt spydde av åksjukan. Men ändå var vi rörande överens om att det här var något nytt och mycket bättre.

24 år senare kommer Overload, och gör exakt samma sak. Faktum är att det funnits i early access sedan förra våren men nu är det alltså dags för spelet att ta examen, vilket det gör med den äran. Det är nästan som om någon tagit det Descent jag ser framför mig i mitt huvud, och projicerat det direkt på skärmen. Nej, den andliga föregångaren till detta spel såg inte alls så här bra ut, och kontrollerna var inte så här smidiga och enkla att lära sig. Men med de rosa nostalgiglasögonen på näsan var det faktiskt exakt så här det var.

I korthet:

Vad är det?

Shooter med total frihet att gå totalt vilse i.

Utvecklare

Revival Productions

Utgivare

Revival Productions

Webb

playoverload.com

Cirkapris

200:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-6600K 3,5 GHz, 16 GB RAM, Nvidia GeForce GTX 1070 16 MB

Kolla även in

Descent, ej recenserat

Standardscenariot: Du blir överraskad, du reagerar, de exploderar.

Idén är inte komplicerad: flyg en robot genom tyngdlösa asteroiders innandöme, överbelasta reaktorn och ta dig sedan ut innan hela klabbet exploderar. Längs vägen stöter du på andra robotar och måste navigera dig igenom en labyrint av korridorer och grottor. Twisten är förstås att avsaknaden av gravitation gör att du kan röra dig i alla riktningar, vilket snabbt blir förvirrande för den ovane – eller den som inte har något lokalsinne. Om du måste fråga efter vägen när du ska till affären för att handla bröd, bör du nog inte spela Overload.

Till skillnad från tidigare iterationer på samma formel, så finns här dock någon att fråga om vägen. Ett snabbt tryck på Z frammanar ett hologram som flyger före dig och tålmodigt väntar medan du tar ett par fiender av daga, för att sedan fortsätta så att du kan följa efter mot ditt mål, som nästan alltid är en nyckel, eller ibland en reaktor att skjuta i tusen bitar. Längs vägen kan du befria lite nedfrusna kolonister och samla erfarenhetspoäng som du använder mellan de löst sammanhållna nivåerna, för att uppgradera vapen och din lilla robot.

Overload erbjuder egentligen inget nytt. Men det var så länge sedan som den här sortens spel gjordes med någon form av regelbundenhet att det ändå känns fräscht idag. Att det återuppväcker minnen av att vara vilse i kalla, hårda stållabyrinter medan en armé av flygande robotar skjuter på mig från alla håll gör förstås sitt för att väcka känslor. Det här är ett spel som förvaltar sitt arv väl, är tajt, snyggt och fartfyllt. Det gör mig glad.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Overload Reviewed by - .
3.85

Review Overview

77%
77%
Snabbt, tajt och stiliserat vackert. Bara lite, lite grunt med moderna ögon.

Inlägget Overload dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Under gårdagen skrev vi om Bethesdas mystiska Twitch-sändning som antydde ett nytt Fallout, och mycket riktigt hade den första teasern för Fallout 76 premiär igår kväll. Bethesda själva har inte sagt mycket om spelet, men det verkar som att det rör sig om ett onlinebaserat överlevnadsrollspel?

Dessa uppgifter har nått oss via Kotaku och Jason Schreier, och eftersom Jason Schreier har rätt betydligt oftare än han har fel så kan vi nog börja tona ner förväntningarna en smula. Enligt källor ska Fallout 76 vara “ett experimentellt nytt spel i serien” som är “tungt inspirerat av spel som Day Z och Rust” (och Rust är ju jättebra!).

Fallout 76 kommer ändå innehålla både quests och en berättelse, och det kommer också bygga vidare på basbyggandet från Fallout 4. Spelets titel syftar på Vault 76, som redan är etablerat i Fallout-unviversumet och var tänkt att öppnas redan 20 år efter atombombskriget, vilket rimligtvis torde innebära att Fallout 76 kommer utspelas betydligt tidigare och innehålla färre mikrosamhällen än resten av seriens spel.

Slutligen lär Fallout 76 vara under utveckling både hos Bethesdas huvudkontor i Maryland och den nya studion i Texas, som tidigare var känd som Battlecry Studios och jobbade på den numera nedlagda hjältebaserade onlineskjutaren Battlecry. Vi kommer få se mycket mer av Fallout 76 i samband med E3 den 10 juni.

Här är den första teasern för Fallout 76.

Inlägget Fallout 76 avslöjat, verkar vara ett överlevnadsspel? dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Offra din egen förstfödda i Smoke and Sacrifice, ett rollspel om överlevnad, förtryck och väldigt tveksamma matrecept.

Det finns filmer och spel som gör mig illa till mods utan att jag riktigt förstår varför. Flugan 2 fick mig ur balans som barn, inte för att den var så otäck (även om en jättefluga smälter ansiktet av folk), utan för att atmosfären kändes konstig och fel. Den gamla ostfesten Flash Gordon gjorde mig extremt illa till mods med sin bisarra estetik och märkliga världsbygge. Det egensinniga rollspelet Smoke and Sacrifice ger mig liknande obehagskänslor.

Vid första anblick ser spelet ut som en mörkare, mer surrealistisk variant av Don’t Starve. Och visst har Smoke and Sacrifice lånat vissa element från överlevnadsgenren, som vikten av crafting och att laga mat – men i grund och botten är detta mer av ett rollspelsäventyr med metroidvania-inslag. För att kunna färdas till vissa delar av kartan behöver du nämligen rätt utrustning för att inte frysa ihjäl, brinna upp eller bli elektrifierad.

I korthet:

Vad är det?

En blandning mellan överlevnadsspel och rollspel, med en distinkt estetik.

Utvecklare

Solar Sail Games

Utgivare

Curve Digital

Webb

curve-digital.com

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5-7600k, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Don’t Starve

Det börjar muntert, med att du offrar ditt eget barn till ett mekaniskt träd.

Offra mera

Det hela börjar med att du offrar din förstfödde son. Alla i byn är glada, och detta offer anses vara en ynnest och ett privilegium. Som den ömma moder du är lyder du översteprästerna som bedyrar hur viktigt offret är för mänsklighetens fortlevnad. Barnet läggs i en märklig maskin, och sedan är det borta.

Efter ett antal år bestämmer du dig för att söka efter ditt barn, och hamnar i en märklig undervärld. Det är en djupt obehaglig värld, vars säregna atmosfär kryper under huden på mig på ett sätt som är svårt att förklara. Men jag gillar det.

Spelets främsta förtjänst är just estetiken och atmosfären. Den sargade, trasiga världen är intressant att utforska, även om det kan kännas en aning löst i kanten emellanåt.  Uppdragsdesignen är simpel, och består mest av fetch quests och samlande för att bygga nya vapen och bättre utrustning.

Tyvärr är spelet också något begränsat. Striderna är ganska stela och ospännande, och att byta skor hela tiden för att inte förfrysa eller bränna sig om fötterna blir mest tradigt i längden. Att laga mat är nödvändigt, inte på grund av svält, utan för att du behöver läka dig konstant då det kryllar av fiender överallt. Smoke and Sacrifice är dock inte särskilt svårt, då det är ganska lätt att samla på sig ett lager av maträtter (som alla ser obehagligt äckliga ut), och även de större fienderna besegras enklast genom att hamra på attackknappen tills de faller sönder i kött och likdelar du kan bygga prylar av.

Smoke and Sacrifice hade mått bra av lite mer variation, för det idoga samlandet och uppgraderandet blir ganska förutsägbart efter ett tag. Det är ändå värt en titt tack vare den märkvärdiga atmosfären och världsbygget som till syvende och sist får spelet att sticka ut och dröja sig kvar i mitt medvetande. Det får mig att må lite illa, fast på ett bra sätt.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Smoke and Sacrifice Reviewed by - .
3.5

Review Overview

70%
70%
Säregen atmosfär och estetik i ett något ojämnt rollspel som fokuserar på samlande och crafting.

Inlägget Smoke and Sacrifice dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Charlie Mårtensson

Yoku’s Island Express sprudlar av färg och nöje.

Med inte alltför lång tid kvar till deadline öppnar jag min dator för att skriva in anteckningarna till det som ska bli denna recension. Innan jag på allvar sätter igång slinker jag dock iväg en stund för att tjyvspela lite till av Yoku’s Island Express. Jag är inte riktigt redo att lämna det än.

Stockholmsbaserade utvecklaren Villa Gorilla säger sig vilja skapa små, unika spel som är både nyskapande och vackra. Med Yoku’s Island Express, en kombination av Metroidvania, flipperspel och extrem gullighet, har de lyckats galant.

Huvudpersonen Yoku är en dyngbagge som seglat till den grönskande ön Mokumana Island för att överta ämbetet som brevbärare. Yoku använder en kula (vad den består av behöver vi inte reflektera närmare över) för att ta sig fram genom en värld som är behändigt utrustad med flippers och katapultplattformar. Utöver att rulla, studsa och slungas låses nya förmågor upp allteftersom, i form av skojigheter som explosiva sniglar, hjälpsamma fiskar och biformade kanoner.

Det tillsynes rättframma uppdraget att leverera tre viktiga brev spretar ut i ett flertal mindre ärenden längs vägen. På så vis får Yoku en bekväm ursäkt att utforska hela ön. Oavsett vilket håll man väljer att gå åt först är alla omgivningar vackra och detaljerade, från tropisk strand och lummig skog till snötäckta bergstoppar och stekande öken.

I korthet:

Vad är det?

Flipper-metroidvania om en brevbärar-dyngbagge. (Ja, faktiskt!)

Utvecklare

Villa Gorilla

Utgivare

Team17 Digital Ltd

Webb

yokugame.com

Cirkapris

200:-

Pegi

7 år

Spelat på

Intel Core i7 4720HQ, GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Steamworld Dig 2

Jack och bönstjälken, the dyngbagge edition.

Färgglada endorfiner

Kort sagt är det otroligt kul att vara på Mokumana Island. Allting är som skapt för att inge ett lyckorus. Yoku är utrustad med en partytuta som sprutar konfetti när den används. Öns invånare är bedårande, den lokala valutan är färgglad frukt, och soundtracket är somrigt och dansant. Det är som en liten dos endorfiner förpackat i spelform: charmigt på gränsen till barnsligt, men så oerhört trivsamt att man faller direkt.

Tanken verkar också vara att man ska fokusera på att ha roligt, eftersom spelet är kort och överlag lätt. Ibland blir det smått irriterande att fastna inuti ett flipperområde och försöka studsa ut därifrån, men man slungas heller aldrig tillbaka till början när man misslyckas, eftersom man inte kan dö. I och med Yokus odödlighet känns också striden vid upplösningen lite som en antiklimax. Spelets andra bossliknande utmaningar är dock inriktade på pussel där flippermekaniken måste utnyttjas i en särskild sekvens, vilket passar in mer naturligt i den övriga utformningen.

När eftertexterna har rullat står det en fritt att fortsätta samla underliga dockor och leverera paket. Jag har haft så trevligt att jag kommer på mig själv med att önska att spelet var längre. Samtidigt är det skönt att det vågar sätta punkt, och lämna spelaren med mersmak och glädje bubblande i bröstet.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Yoku’s Island Express Reviewed by - .
4.4

Review Overview

88%
88%
En lyckad genrehybrid som är rakt igenom älskvärd.

Inlägget Yoku’s Island Express dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Årets E3-mässa äger rum mellan den 12 och 15 juni, men innan dess, söndagen den 10 juni, kommer Bethesda hålla sin numera traditionsenliga presskonferens i Los Angeles. Och nu har man börjat hajpa händelserna rejält med en väldigt Fallout-doftande “please stand by”-gif på Twitter.

Du kan se tweeten här nedan, och sida vid sida med den drog man även igång en livestream via Twitch, som fortfarande pågår och fortfarande ses av drygt 40 000 tittare, där Fallout-maskoten Pipboy för tillfället ligger och sover framför en skärm med den nämnda “please stand by”-gifen. Allt det här kan givetvis bara betyda en sak: Bethesda kommer avslöja ett nytt Fallout under sin presskonferens (eller tidigare än så), men frågan är om att det rör sig om ett regelrätt Fallout 5 (känns det inte lite tidigt för det?), en ny spinoff-titel av Obisdian Entertainment (Fallout: New Vegas var ju väldigt lyckat) eller något helt annat med Fallout-anknytning?

Här är Bethesdas tweet som drog igång hela Fallout-karusellen.

Inlägget Bethesda hajpar nytt Fallout-avslöjande under E3 dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Thomas Petersson

Dark Souls Remastered är en kraftigt förbättrad pc-portning, men fortfarande med tydliga brister. Så här får du ut mest av den.

Dark Souls är med rätta legendariskt för sin brutala svårighetsgrad, men också känslan av belöning det ger de spelare som tar sig igenom dess prövningar. Och nu, efter sex år, får vi tack vare Dark Souls Remastered en fullt fungerande pc-version som inte förlitar sig på moddar för att se ut, styras och flyta som det ska.

2012 års pc-portning var så dålig att moddare som Durante (DSfix) och Methanhydrat (DarkSoulsMouseFix, numera Dark Souls Input Customizer) fick ta saken i egna händer och laga det trasiga spel From Software levererat. Dark Souls Remastered åtgärdar upplösningsstödet och styrningen med tangentbord och mus, samt höjer bilduppdateringen till 60 fps – den är visserligen fortfarande låst, men åtminstone inte till 30 fps (varning dock för dippar under 40 fps). Utöver detta har texturerna förbättrats, och multiplayer-stödet uppdaterats.

Men till och med efter sex år finns det tydliga brister i Dark Souls till pc. Stöd för moddar är upp till communityt självt att ordna – de är inte officiellt sanktionerade. Och saker blir inte roliga när bilduppdateringen störtdyker – i 30 fps känns det som om spelet går i slow motion, och redan under 45 fps börjar det bli lite väl segt. Vi vågar knappt tänka på vad som skulle hända om vi blev invaderade. Dessutom stängs online-komponenten av om du inte snittar över omkring 20 fps.

Grafikinställningarna förblir också extremt begränsade. Du kan välja mellan FXAA och temporal AA, och sätta på/stänga av motion blur, depth of field och ambient occlusion. Flera av dessa har en mild påverkan på bilduppdateringen, men rent visuellt är AA det enda som faktiskt gör synlig grafisk skillnad. Att gå från maxkvalitet till minimum ökar bara uppdateringen med omkring 20–50 procent (ju svagare hårdvara desto större boost).

Grafikinställningar

Det finns fyra – FYRA! – inställningar du kan justera i Dark Souls Remastered. Här nedan listar vad de påverkar, både när det gäller grafik och prestanda. Vi utförde våra tester i 4K på en RX 560 4 GB, så att uppdateringen låg långt under 60 fps. Om du har en snabbare GPU är chansen väldigt stor att du når upp till framerate-taket.

Anti-aliasing: Kan ändras till Off, FXAA, FXAA High eller Temporal AA. Den sistnämnda är bäst på att fila bort taggiga kanter, men gör också grafiken som helhet suddigare. FXAA och FXAA High påverkar prestandan med drygt 6–8 procent, medan TAA kan sänka densamma med 12 procent.

Motion Blur: Aktiverar rörelseoskärpa, eller förbättrar prestandan med drygt 14 procent om du stänger av funktionen. Denna inställning har störst påverkan på prestandan. Men även bortsett från det föredrar vi att ha den avstängd.

Depth of field: Gör avlägsna objekt suddiga – eller det är åtminstone tanken. Effekten är ganska marginell, till skillnad från i den förra versionen av spelet. Eftersom denna inställning sänker prestandan med omkring 13 procent finns det egentligen ingen anledning att ha den på.

Ambient occlusion: Förbättrar skuggorna där polygoner skär in i varandra. Precis som med de övriga inställningarna är effekten ganska subtil, och till skillnad från mer avancerade varianter av AO (HBAO+, VXAO etc) påverkar den knappt prestandan alls.

Grafikkort och inställningar för 60 fps

Som vi nämnt så blir spelet något av en pina om din dator inte kan uppnå 60 fps – men vilken sorts hårdvara krävs då för att åstadkomma detta? Vi kommer inte göra någon djuplodande analys av prestandan denna gång, för det visar sig att hårdvarukraven – till och med i Blighttown – är ganska blygsamma. Här är listan med kort vi testat som inte kunde upprätthålla 4K-upplösning och 60 fps i Blighttown på max-inställningen. Anledningen till att vi fokuserar på Blighttown är att det är ett av spelets mest krävande områden, och vi hittade en specifik plats nära hissen där prestandan var ännu lägre än i resten av Blighttown.

Radeon RX 560 4GB: Hostar ur sig 31 fps på maxinställningen. Sänker man till minimum är Dark Souls Remastered hyfsat spelbart i 4K, runt 45 fps. 1440p max fixar stadiga 60 fps, även med en blygsam processor (Core i3-8100, Ryzen 3 2200G).

GeForce GTX 1050: 4K max är mestadels spelbart, med 42 fps i snitt i Blighttown, och 4K minimum kommer nästan upp i 60 fps – som minst 49 fps, och i snitt 59. 1440p max når hela vägen upp till 60 fps.

GeForce GTX 1050 Ti: Något snabbare än 1050. 4K max snittar 46 fps, medan 4K min når upp till 60 fps-taket.

Radeon R9 380 4GB: Detta äldre AMD-kort är lite slöare än GTX 1050 men snabbare än RX 560. 4K max genererar 38 fps, medan motsvarande siffra för 4K min är 50 fps. Även här resulterar 1440p max i silkeslena 60 fps.

GeForce GTX 770 2GB: Något snabbare än ett GTX 1050 Ti: 53 fps på 4K max, 60 fps på 4K min.

Slutsatsen är alltså att 3840 x 2160 utan problem var spelbart på GPU:er i mellanklassen och uppåt, medan till och med budgetkort eller kort från tidigare generationer klarar sig rätt hyfsat. GTX 780 och GTX 970 och uppåt, eller R9 390 och uppåt, fixar allihopa 60 fps på 4K max. Sänker man till 1440p max klarar varenda grafikkort och gaming-laptop vi testat av 60 fps. Men vad händer om man inte har ett grafikkort?

AMD Ryzen 5 2400G med Vega 11 GraphicsDark Souls Remastered är någorlunda spelbart på 1440p max (38 fps), medan 1440p min höjer uppdateringen till 52 fps. På 1080p max kommer du upp i konsekventa 60 fps.

Intel HD Graphics 630: Intels HD Graphics har ofta problem med att hantera moderna spel bortom 720p min. Dark Souls Remastered är helt klart ett mindre krävande spel, men 1080p är fortfarande för tungrott – 21 fps i maxkvalitet, 30 fps i minimum. I 720p kommer man dock upp i spelbara hastigheter – 48 fps max, och nästan 60 fps (med enstaka dippar i vissa områden) min.

Slutsats

I grund och botten ser Dark Souls Remastered till att den absoluta majoriteten av dagens speldatorer kan komma upp i stadiga 60 fps. Detta gäller processorn också. Den ursprungliga Dark Souls: Prepare to Die-versionen var verkligen en prövning för en enkärnig processor, och man behövde en snabb Intel-CPU (omkring 4,5 GHz) för att uppnå 60 fps i Blighttown. Remastered är bättre på att utnyttja flerkärniga processorer, och allt från Ryzen 3 2200G samt Intel Core i3-8100 och uppåt klarar 60 fps (så länge du har en tillräckligt snabb GPU). Vi har inte testat äldre processorer, men även här borde Remastered snurra ännu bättre, med tanke på att den ursprungliga versionen hade mindre problem med Blighttown än konsolerna.

Men om vi istället tittar på den övergripande bildkvaliteten – ser Remastered verkligen bättre ut? Ja, tveklöst, även om det knappast sätter en ny standard för pc-grafik. Det här är en stor anledning till att även svagare kort kan hantera 4K utan att få krupp. Remastered-texturerna är mer detaljerade, och avlägsna objekt mindre suddiga. Sedan behöver vi väl knappast tillägga att Lordran fortfarande är värt att utforska sju år efter det ursprungliga spelets premiär.

Däremot kommer det finnas vissa Dark Souls-fans, särskilt de som använt community-skapade texturpaket, som inte har någon större anledning att punga ut för Remastered. Men om du aldrig spelat Dark Souls, eller om du väntat på den definitiva pc-utgåvan, är Remastered ett välkommet alternativ. Det förändrar inte spelbarheten i grunden, men i gengäld ser det till att kontrollen funkar omedelbart på pc, oavsett om du använder tangentbord och mus eller gamepad. Kanske framstår det som rena hädelsen för de som vant sig vid att använda handkontroll, vilket spelet ursprungligen utvecklades för, men faktum är att tangentbord och mus funkar suveränt. Det underlättar också att spelet nu visar vilka knappar du faktiskt ska trycka på istället för att bara säga ”Press A” även om du inte använder handkontroll.

Lanseringen av Dark Souls Remastered innebär också att multiplayern för närvarande är välbefolkad, så du kan bjuda in andra spelare för att hjälpa dig med svåra bossfighter, eller invadera intet ont anande stackare för att försöka sno deras själar. Och som sagt: oavsett om du kör spelet på en potatis eller en sprillans ny monster-pc lär du med största sannolikhet komma upp i mjuka, stadiga 60 fps.

Inlägget Så uppnår du 4K och 60 fps i Dark Souls Remastered även på en modest dator dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Alfred Holmgren

PREMIÄR

Efter 20 år är det dags för skönt fånig sjukhusstrategi att återvända.

Av Philippa Warr

Omedelbart efter att jag transkriberat intervjun med Two Point Hospital-utvecklarna startade jag upp Theme Hospital. Jag borde ha skrivit den här artikeln, men istället ägnade jag mig åt att bota patienter från komiskt svullna huvuden till tonerna av glättig musik och toalettljud.

Two Point Hospital är ett fristående spel i en ny, bredare miljö – men samtidigt också ofrånkomligen en andlig uppföljare till Bullfrogs sjukhussimulation från 1998. Dels för att struktur, ton och tematik är densamma – komisk sjukhusstrategi – och dels för att utvecklingen leds av Mark Webley och Gary Carr, som en gång i tiden skapade Theme Hospital.

I den här intervjun ackompanjeras de av av sin långvariga kollega Ben Huskins, som har rollen som lead designer på Two Point Hospital. Han förklarar vad spelarna kan förvänta sig:

– Du ikläder dig rollen som ny sjukhuschef i Two Point County, förklarar han. Du börjar i ett litet hörn av världen, med ett pyttelitet sjukhus i en by. Genom att visa vad du går för får du chansen att etablera ett nytt sjukhus någon annanstans och allt eftersom bygger du upp en stor vårdorganisation.

Hanterandet av den här organisationen är en av de största förändringarna gentemot deras tidigare spel.

– Det är nästan som en affärssimulator ovanpå en annan affärssimulator, säger Huskins. Du har varje enskilt sjukhus som du har byggt, men också organisationen som helhet. Du överger inte sjukhusen. De finns kvar där och bidrar till det övergripande värdet av din organisation.

Läs också: 8 lovande spel du kanske missat

Utvecklare

Two Point Studios

Utgivare

Two Point Studios

Webb

twopointhospital.com

Release

2018

En myllrande reception behöver uppsyn.

Utvecklarna försöker undvika den där känslan av att ha lagt ner mycket jobb på att bygga och bemanna undersökningsrum, behandlingsrum och administration, bara för att lägga allt åt sidan och gå vidare till nästan utmaning.

– Det var en stor grej redan tidigt, säger Huskins. Vi ville att det skulle kännas som om inget kastades bort. Du bygger alltid upp, och bygger ut.

Att kunna välja vad du vill fokusera på inom organisationen hoppas Two Point kommer möjliggöra flera olika spelstilar. De som vill expandera vidare kan nöja sig med att få en stjärna i betyg, och bara låsa upp nästa plats. Men om du vill fokusera på ett projekt längre kan du ägna mer tid åt att uppgradera ett och samma sjukhus. Carr kontrasterar detta med progressionen i Theme Hospital.

– Det kändes väldigt linjärt. Hur länge kan jag spela detta innan spelet vinner? Vi ville inte att spelarna skulle hamna i den situationen.

Hälsokontroll

Olika delar av Two Point County kommer erbjuda olika utmaningar. Ett bergigt område kan ha mer snö, vilket gör värme viktigt. Varmare områden behöver istället luftkonditionering, och kanske faciliteter som kan hantera tropiska sjukdomar. Universitetssjukhus i sin tur har sina särskilda utmaningar (Karolinska, någon? Red anm)

Jämförelsen med Theme Hospital är ofrånkomlig. Att kalla detta för en andlig uppföljare känns inte riktigt rätt, dock. Det är mer att ett team som leds av samma personer gör något nytt av samma idé, fast 2018, och med viktiga lärdomar i bagaget från andra spel som också byggt vidare på Bullfrogs affärssimulatorer.

Webley nämner specifikt Cities: Skylines och Prison Architects som inspirationskällor. Det är intressant att notera att Prison Architects alpha-trailer i tur pekar ut Theme Hospital och Dungeon Keeper som influenser. Så kanske kan man säga att Two Point Hospital är en kombinerad omstart och feedback-loop?

– Spelet är inspirerat av arbetet vi gjorde för 20 år sedan, säger Carr.

– Men det har gott om nya idéer i sig också, flikar Webley in.

Carr håller med:

– Vi skulle inte vilja göra en remake ändå. Det måste kännas annorlunda. Spelet har massor med nya inslag, för vad är annars poängen?

Inlägget Two Point Hospital dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Redaktionen

Valve har ett ess i skjortärmen med sitt Dota 2-baserade kortspel.

Av Tim Clark

Valve har gjort gemensam sak med den legendariske Magic the Gathering-skaparen Richard Garfield för att skapa ett digitalt kortspel satt i Dota 2-universumet. För att få en snabb uppfattning om av detta är: tänk dig att konventionella kortspel är som schack (och ja, vi vet att de inte är det egentligen), så är Artifact den där 3D-versionen som Spock spelar ombord på Enterprise.

Varje match utspelar sig på tre bräden, vilka representerar banorna (lanes) från Dota 2-kartorna. Du spelar ut kort i de här banorna för att anfalla motspelarens byggnader, och skydda dina egna.

I basspelet finns mer än 280 kort, samt 44 hjältar. En kortlek består av minst 40 kort (inklusive fem hjältar). Att byta och sälja på Steam-marknaden låter dig utöka din kortsamling utan att förlita dig för mycket på slumpmässiga kortpaket.

Utvecklare

Valve

Utgivare

Valve

Webb

twitter.com/playartifact

Release

Slutet av 2018

När en omgång är över kommer enheterna att slåss. Om inga motståndare finns, så attackerar de tornen istället. Håll utkik efter coola animationer när du spelar ut trollformler, samt de bedårande små imparna som roar sig vid sidlinjerna.

Inte free to play

Beroende på vilka färgkombinationer din lek är byggd med, så får du anpassa dig till olika spelstilar. Till exempel att förhala spelet tills du har råd med kraftfulla trollformler, eller förlita dig på tidiga, snabba attacker.

Många hjältar känns igen från Dota 2, andra är nya skapelser. I takt med att spelet expanderar förväntar sig Valve att karaktärer kan komma att börja sina karriärer i Artifact, för att sedan dyka upp i Dota 2.

Till skillnad från Dota 2 så kommer inte Artifact att köra med free to play-modellen, så vi förväntar oss ett inledande pris för att komma igång, med möjligheten att köpa eller byta kort med tiden.

Läs också: Den bästa gaming-laptopen

Inlägget Artifact dök först upp på Svenska PC Gamer.