Svenska PC Gamer Benny Holmström

För nästan exakt en vecka sedan gick årets upplaga av The Game Awards av stapeln borta i Kalifornien, och bland en massa heta utannonseringar delades det även ut en massa fina priser till spel från året som gått, såväl som andra utmärkelser. En av dessa utmärkelser var Trending Gamer Award som den här gång togs hem av den populära Playerunknown’s Battelgrounds-streamaren Dr Disrespect.

Nu har emellertid Dr Disrespect tagit till sin Twitter-kanal för att utannonsera att han kommer ta en timeout och koncentrera sig på sin “underbara familj” ett tag. Detta eftersom han varit otrogen, något han erkänner med gråt i rösten i klippet nedan. Han ber om ursäkt åt sina fans, sponsorer och Twitch och försäkrar oss om att “det här är inte den jag är, det här är inte vad jag representerar” och att otroheten var ett “dumt jävla misstag”.

I samma veva har även Net Ease, det kinesiska företaget som skulle sponsra Dr Disrespect under ett kommande event, sagt upp sitt avtal med Twitch-stjärnan. Här är Dr Disrespects fullständiga utannonsering.

Gold Medallions || @DrDisRespect

DrDisRespectLIVE – Gold Medallions || @DrDisRespect – PLAYERUNKNOWN’S BATTLEGROUNDS – Twitch

Inlägget PUBG-streamaren Dr Disrespect tar timeout dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Du har aldrig upplevt något som Doki Doki Literature Club tidigare, och frågan är om du någonsin kommer göra det igen.

Det har gått fem dygn sedan jag klarade Doki Doki Literature Club, men jag kan fortfarande inte sluta tänka på det. Jag kollar på Youtube-videor om hemligheter och fanteorier, alternativa scener och olika slut, och återupplever känslorna om och om igen. Jag är långtifrån redo att släppa taget.

På ytan är det banalt. Doki Doki Literature Club presenterar sig om som en typisk visuell roman, en dejtingsimulator där man dras in i en skolklubb tillsammans med fyra vackra animeflickor som alla är förtjusta i den anonyma huvudrollen. Mellan varven skriver man dikter genom att välja nyckelord baserat på vilken flicka man vill göra till sin, och gör simpla val i diskussioner och konflikter.

Rent mekaniskt blir det aldrig djupare än så, men under ytan samlar spelet information om mitt agerande. Det analyserar och drar slutsatser, och när man minst anar det sätter det sin verkliga plan i verket på smärtsammast möjliga sätt. Dan Salvato, spelets skapare och författare, vet exakt hur vi spelare tänker, och lyckas gång på gång omkullkasta mina förväntningar. Fjärde väggen pulvriseras till den grad att man börjar undra om den ens existerade till att börja med. Det här spelet vet vad du kommer göra redan innan du gör det.

Baserat på ovanstående kunde man kanske tro att Doki Doki Literature Club urartar i en obegriplig soppa, men inget kunde vara längre från sanningen. Karaktärerna presenteras som klassiska men välskrivna stereotyper (vilket leder till ett och annat uppskattat internskämt för animefantaster som mig) men de utvecklas snabbt till människor som jag bryr mig om, och i efterhand är det närmast övertydligt hur spelet förvarnar om vad som komma skall. Det här är en berättelse som håller tätt, även när man synar den i sömmarna med all fakta på bordet.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

I korthet:

Vad är det?

En visuell roman med oanat djup

Utvecklare

Team Salvato

Utgivare

Team Salvato

Webb

ddlc.moe

Cirkapris

Gratis

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Natsuki levererar regelbundna sanningsbomber under spelets gång.

Flickornas dikter får en helt ny innebörd när man verkligen lärt känna dem och vet vart de är på väg, och musiken ger gott om ledtrådar för den som har tålamod att lyssna. Nya möjligheter att manipulera spelet uppenbarar sig, vilket leder till ett och annat makabert påskägg och nya vägar genom handlingen. Det här är interaktivt berättande när det är som allra bäst och spelet slutar aldrig överraska med dess till synes gränslösa uppfinningsrikedom.

ETT MODERNT MÄSTERVERK
Ju äldre jag blir desto mindre utrymme finns det i mitt liv för spel som bara är “roliga”. Jag söker ständigt nya upplevelser, spel som verkligen gör intryck på mig och har potential att informera mitt framtida tyckande. Doki Doki Literature Club är ett av de här spelen. En milstolpe i mitt 2017 och den mest gripande upplevelsen jag överhuvudtaget haft i år, oavsett om vi pratar om spel, böcker, filmer eller, tja, livet i övrigt.

Ömsom gråter jag. Ömsom kacklar jag maniskt och ömsom kan jag bara stirra på skärmen i ett tafatt försök att förstå vad som precis har hänt. Ibland måste jag stiga upp och gå runt i lägenheten bara för att lugna ner mig. Det är mentalt påfrestande på ett sätt som spel väldigt sällan är, trots att det i grund och botten bara består av en rad binära val mellan tjocka sjok av text pyntade med simpla bakgrunder och statiska karaktärsporträtt. Doki Doki Literature Club lyckas göra så sanslöst mycket med så sanslöst lite att det borde få precis alla AAA-produktioner i världen att skämmas.

Och vet ni vad? Det är gratis också. Du kan gå in på Steam och ladda ner Doki Doki Literature Club precis nu. Det är bara en handfull timmar långt men bjuder å andra sidan på några av de starkaste, mest geniala och chockerande ögonblicken i mannaminne –  en upplevelse som man inte kan få någon annanstans än i just Doki Doki Literature Club.


MÖT LITTERATURKLUBBEN

Fyra potentiella hjärtevänner

SAYORI
En charmig knasboll och sjusovare som skiner som en sol i andras närhet. Men vad händer när solen går ner i hemmets mörka vrå?

YURI
En introvert tänkare som har svårt att kommunicera med andra. Har ett udda fritidsintresse som hon föredrar att hemlighålla för de andra.

MONIKA
Litteraturklubbens ordförande och ruskigt populär, även om hon tycks hålla resten av flickorna på en armslängds avstånd av oklara anledningar.

NATSUKI
Mangafantast som tillhandahåller gruppen med hembakade muffins och ett hetlevrat temperament. Gillar inte att kallas för söt.

Doki Doki Literature Club Reviewed by - .
4.5

Utslag

90
90
En ny milstolpe inom interaktivt historieberättande.

Inlägget Doki Doki Literature Club dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

2017 är lootlådans år. Storspel efter storspel har släppts med allt mer aggressivare implementering, och hela situationen nådde dess kulmen i och med lanseringen av Star Wars: Battlefront 2, ett spel som inte tillhandahåller kosmetiska föremål i lootlådorna (som i fallet Overwatch) utan påtagliga spelmässiga fördelar, såsom snabbare hälsoomladdning och liknande.

Många av oss skyller den nuvarande populariteten av lootlådorna på Overwatch, men det här är förmodligen inte helt korrekt. I en ny intressant video av Skill Up går man igenom lootlådefenomenets fullständiga utveckling, och till skillnad från vad man kunde tro hittas rötterna inte i mobilspel, utan i ett fotbollspel av Electronic Arts från 2007 kallat för UEFA Champions League.

Om namnet inte låter bekant behöver du inte skämmas: UEFA Champions League var mer eller mindre bara ett FIFA i andra kläder, som under några år hjälpte Electronic Arts att sälja fler fotbollsspel. Man använde även UEFA-serien för att prova nya inslag som senare skulle kunna implementeras i FIFA, däribland Ultimate Team Mode, som i mångt och mycket kan betraktas som lootlådornas fader.

I Ultimate Team Mode kunde man köpa slumpmässiga kortpaket i jakten på att skapa, just det, det ultimta teamet. Man använde spelets ingame-valuta för att köpa dem (med andra ord hade det här spelet inga mikrotransaktioner) och de fanns i brons-, silver- och guldutförande. Ultimate Team Mode gjorde inte särskilt mycket väsen av sig just då, men dåvarande FIFA-designern Andrew Wilson såg potentialen för utveckling.

Ultimate Team Mode fördes över till FIFA illa kvickt tillsammans med faktiska mikrotransaktioner, och succén var snart ett faktum. Affärsidén blev snart väldigt respekterad inom Electronic Arts kontorslokaler, vilket lett oss till situationen vi har idag med Andrew Wilson som dirigent från vd-stolen sedan hösten 2013. I stort sett alla EA-spel bygger idag på riktlinjerna som ursprungligen etablerades i UEFA Champions League för tio år sedan.

Skill Up presenterar även kompletterande intressant information. Under 2012 tjänade Electronic Arst 3,4 miljarder dollar på spelförsäljning och 0,7 miljarder på mikrotransaktioner och season pass. Motsvarande siffror för i år är 2,6 miljarder dollar för spelförsäljning (en rejäl sänkning med andra ord) men hela 2,2 miljader för mikrotransaktioner och season pass. Med andra ord fortsätter Elecronic Arts tjäna mer pengar trots att de säljer färre spel, allt tack vare lootlådorna.

Här är Skill Ups kompletta video om Electronic Arts lootlådor.

The Untold History of EA’s Long (and Rich) Pay-2-Win Love Affair

This video started out as a review for Star Wars Battlefront II, but as I researched the commercials behind it, I began to uncover a consistent pattern from EA that began as early as 2006, and has since come to define much of our industry as other publishers have sought to recreate EA’s success.

Inlägget Ambitiös video kartlägger lootlådornas utveckling dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Erik Bergérus

Telltale vågar äntligen låta DC-universumets mest eftersökta växa i sig själva.

Jag tycker synd om den grönhårige pojken som bara vill bli älskad och för första gången är jag ordentligt investerad i hur det ska gå för Bruce Wayne och hans vänner och ovänner. Tredje episoden i andra säsongen är tillfället då Telltales Batman äntligen hittar sig självt.

Jag tog mig nyligen igenom Frogwares senaste Sherlock Holmes-spel The Devil’s Daughter. Detta var på intet sätt en bedrövlig upplevelse, men berättelsen tar – speciellt mot slutet – några vändningar som är mycket svåra att försvara. Spelet placerar Sherlock i en faderskapsroll som han inte är mogen för, och hoppas att detta ska ge honom något sorts djup. Nyskrivna fall för Baker Streets bästa behöver inte försöka göra Sherlock till mer än han är. Det som behövs är underfundigt utmejslade intriger mellan offer och förövare, och uppfinningsrika sätt som brott både utförts och kan lösas. Sherlock behöver inte tampas med papparollen för att bli intressant. Han ska tampas med mordgåtor.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

En mörk bromance

Utvecklare

Telltale Games

Utgivare

Telltale Games

Webb

telltale.com/series/batman-season-2/

Cirkapris

220 kr för hela säsongen

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-2600K, GeForce GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Guardians of the Galaxy

Milkshake-Jokern är bästa Jokern.

I Telltales Batman vill jag ha den totala motsatsen. Här måste de välkända karaktärerna placeras i situationer som kontextualiserar om vilka de är och omkullvälter gamla sanningar. John Doe – med sin bleka hy, gröna hår och breda leende – är inte Jokern. Både du och jag vet vad han kommer att bli, men i The Enemy Within så har detta ännu inte skett. Sättet som Telltale avslöjade hur de vänt på maktbalansen mellan John Doe och Harleyquinn i förra episoden var ett uppfriskande exempel på detta, och detta vidareutvecklas i avsnitt tre. Manusförfattarna har roligt tillsammans med karaktärerna. Dessa nästintill ikoniska skurkar tillåts gå utanför de ramar vi förväntar oss av dem, och här uppstår något verkligt fascinerande.

När Bruce Wayne sitter och ger Jokern relationsråd över en milkshake och en kaffe så känns det konstigt nog som att spelet verkligen kommer igång på allvar. Studion har lagt sig till med en “jag skiter i allt, men det skiter jag i”-mentalitet inför den bokstavstrogenhet som annars agerar stoppkloss för media baserad i DC-universumet. Det görs fortfarande med en djup respekt och förståelse för karaktärernas grundvalar, men samtidigt med en lekfullhet som ger hela spelserien ett sorts existensberättigande. De lättsamma lekarna med interna relationer varvas med obehagligare scener som hela tiden ökar insatsen och gör Waynes uppdrag som undercover-agent till en spännande balansgång.

Denna episod är en frisk fläkt där det märks att Telltale släppt tyglarna ytterligare, och jag kan landa i insikten att The Enemy Within kan leda fram till något annat än de flesta andra Batman-berättelser – inklusive Telltales första säsong. Min största emotionella insats ligger ändå hos Jokern. Jag vill rädda honom från sig själv, men vet fortfarande inte om det kommer att gå. Att hoppet ändå finns där är talande för hur egensinnigt spelets berättande är.

Batman: The Enemy Within – Fractured Mask Reviewed by - .
4

Utslag

80
80
När Telltale gör rätt så blir det ofta väldigt rätt, och så även när de gör Batman till sin egen på riktigt.

Inlägget Batman: The Enemy Within – Fractured Mask dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Vinterupplagan av Dreamhack äger rum mellan den 1 och den 4 december i Jönköping.

En av de klaner som kommer vara på plats är Silver Snipers, en femmannasquad bestående av Abbe “BirDie” Drakborg (75 år), Monica “Teen Slayer” Idenfors (62 år), Wanja “Knitting Knight” Godänge (63 år), Bertil “Berra-Bang” Englund (81 år) samt Öivind “Windy” Toverud (75 år). De har spelat Counter-Strike: Global Offensive mellan 50 och 70 timmar vardera.

Nu vill Silver Snipers ta sig an eliten på Dreamhack Winter. Om din klan känner sig mogen utmaningen kan du styra kosan till Silver Snipers officiella hemsida och anmäla ditt intresse. Klanen coachas av den numera pensionerade Tommy “Potti” Ingemarsson, mannen som en gång i tiden grundade och ingick i den legendariska världsmästarklanen Ninjas in Pyjamas.

Inlägget Utmana hårdkokta pensionärer i Counter-Strike på Dreamhack! dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

“Urk” säger jag. Urk! Hösten 2017 har inte varit nådig mot spelbranschen: Dead Space-utvecklarna Visceral Games har lagts ner av Electronic Arts, och både Gigantic-studion Motiga och Torchlight-skaparna Runic Games har stängts (eller åtminstone kraftigt bantats ner i fallet Motiga) av Perfect World. Därtill har äventyrsfabriken Telltale Games sagt upp 90 av sina drygt 400 anställda, och Nex Machina-utvecklarna Housemarque känner sig tvingade att backa bort från arkadspelen.

Nu har hösten skördat ännu ett offer: via Kotaku har vi fått reda på att Disney “avslutat samarbetet” med Gazillion Entertainment, studion som sedan 2013 drivit det Diablo-doftande MMO-spelet Marvel Heroes som så sent som i januari fick sin “största uppdatering någonsin”. Marvel Heroes kommer därför stängas ner inom kort, även om vi i skrivande stund inte vet när. Tidigare i år släpptes även portningar av Marvel Heroes till konsol.

Vad allt det här betyder för Gazillion Entertainment är oklart, men enligt en nuvarande och en före detta anställd har studion sagt att flera personer som jobbat med Marvel Heroes ombetts att “inte komma till kontoret” den här veckan, och under den senaste månaden har man även slutat prata om Marvel Hereos med fansen, och missat flera veckouppdateringar. Vi lär få alla anledningar att återkomma till ärendet när vi vet mer om Gazillion Entertainments och Marvel Heroes framtid.

Inlägget Disney stänger ner Marvel Heroes dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Jag är inte särskilt förtjust i managementspel. Så till vida de inte råkar handla om motorsport, det vill säga. Men det spel i genren som jag tillbringat mest tid med överhuvudtaget är förmodligen Theme Hospital, Bullfrog-klassikern från 1997 som handlade om att driva ett framgångsrikt sjukhus där man hjälpte människor med en rad mer eller mindre udda sjukdomar, såsom kroniska näshår, osynlighet, ballonghuvud eller smittsamt skratt.

Prag-baserade Oxymoron Games diggade också Theme Hospital, för nu har man utannonserat Project Hospital, både via den egna hemsidan och den första trailern som ni kan se här nedan. I Project Hospital kommer man få agera både arkitekt, chef och doktor i jakten på det perfekta sjukhuset. Oxymoron Games består av veteraner som bland annat jobbat med Mafia 2 och Mafia 3, Quantum Break, Top Spin 4 och Euro Truck Simulator.

Project Hospital kommer släppas till Steam nästa år. Här är premiärtrailern.

Project Hospital Announcement Trailer

Project Hospital Announcement Trailer. Become an aspiring architect, a successful manager and an ace doctor all at the same time. Design your very own hospital, tweak every detail or use one of the predefined models and just jump to the doctor’s duty.

Inlägget Ett spel för dig som saknat Theme Hospital! dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Så här är det, pojkar och flickor: Planescape: Torment var, är och kommer förmodligen alltid vara ett av världens bästa spel. Visst har tekniken marscherat framåt med stormsteg sedan originalutgåvan av Black Isles klassiker släpptes 1999, men nyversionen från i våras visade att själva speldesignen är lika unik idag som den var då, så även berättelsen, så om man bara är beredd på att läsa en jäkla massa dialog är Planecape: Torment fortfarande obligatoriskt att uppleva för alla som någonsin diskuterat historieberättande i spel.

I februari släpptes även den själsliga och enligt Joakim Kilman smått fantastiska uppföljaren Torment: Tides of Numenera, ett spel som jag faktiskt inte ens provat ännu (och jag skäms ganska rejält över det). Men en stor del av det ursprungliga Planescape: Torments charm var ändå själva spelvärlden och dess filosofiska koncept, och eftersom den baserades på den numera nedlagda Dungeons & Dragons-kampanjen Planescape har en direkt uppföljare aldrig känts trolig. Fram tills precis nu, det vill säga.

I en relativt ny dokumentär om Beamdog, den kanadensiska studion som gav oss nyutgåvan av Planescape: Torment, dyker nämligen en bit misstänksam concept art upp (2:37 in i klippet). Den föreställer en kvinnlig karaktär i Planescape-stil som poserar intill ordet “fated”, namnet på en av fraktionerna i Planescape, ett gäng som tror på makt över allt annat och att den starke har rätt att ta vad den vill. Dessutom är konceptbilden i fråga arkiverad i en mapp med namnet Planescape Unraveled. Låt spekulationerna börja!

Här är Storyhives dokumentär om Beamdog.

Next Level – S01E04 – Beamdog

Beamdog was started in 2009 by former Bioware employees, including an original founder. They adapted games to mobile platforms and some say Beamdog even has the makings of a BioWare 2.0. Let’s explore why that might be. ——————————————————————————— TELUS STORYHIVE supports compelling, original stories told by filmmakers from BC and Alberta by providing production funding, training and exposure to new audiences.

Inlägget Det verkar som att Beamdog utvecklar ett nytt Planescape-spel dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Thomas Petersson

Du har många timmars nagelbitande kamp framför dig. Men de kan bli färre om du läser denna guide först.

Av PC Gamer-redaktionen

Leviathan, förlagd till ett vidsträckt, planetslukande rymdskepp, är skådeplatsen för Destiny 2:s första raid, och höjdpunkten för dess PvE-endgame. Det komma vara anledningen till att du grindar power levels och loggar in varje vecka. Det är flera timmar långt, kräver sex deltagare, är fruktansvärt svårt (med rikligt loot som belöning) – och roligt utav bara helvete. Om du spelar Destiny 2 borde du raida. Leviathan-raiden är officiellt släppt på pc, och oavsett hur skicklig du är så är lösningarna till vissa sektioner så vaga att en raid-guide i det närmaste är nödvändig för alla utom de mest drivna (och tålmodiga) av teams.

Det första Destiny introducerade den finurliga idén att MMO-liknande raider kan funka i ett FPS. Under de tre år som följde raffinerade Bungie sin blandning mellan synnerligen synkroniserat teamwork och intensiva eldstrider för att skapa unika upplevelser som Vault of Glass och King’s Fall. Och med Destiny 2 kommer denna kittlande – och frustrerande – formel tillbaka till raidandets födelseplats: pc:n.

Med detta i åtanke har vi satt ihop en utförlig guide till hur du tar dig igenom varje sammandrabbning, maximerar DPS, och undviker vanliga misstag. Vi kommer också gå igenom Leviathans struktur och hur man får tag på som mest loot. Om du fastar på en specifik del så är det bara att följa länkarna nedan. Men om du är helt grön och vill veta Precis Allt – luta dig tillbaka och gör dig redo att insupa en ocean av information.

Att komma igång

Du kommer behöva göra ett gäng saker innan du ens kan påbörja Leviathan. Till att börja med måste du förstås klara Destiny 2:s story och nå levle 20, samt maxa alla dina subklasser när du ändå är igång. Man vet aldrig vilka skills eller granater man kommer vilja ha till hands när raiden satt igång.

Viktigast av allt: höj din power level så mycket du kan. Du kommer behöva åtminstone level 260 för att starta raiden, men för att den inte ska bli alltför kämpig rekommenderar vi 280 eller högre. Sist av allt: slut upp med fem vänner med gott om tålamod och ett gäng timmar över – helst medlemmar i din klan, så att du kan få extra engrams. Och apropå det, låt oss gå igenom hur loot distribueras:

Bild hämtat från Destiny Tracker. Notera att hand cannon och sniper rifle även de är rare drops.

Loot drops och klan-belöningar

Leviathan spottar ut loot på ett antal olika sätt. De bästa källorna är de fyra huvudstriderna: Royal Pools, Pleasure Garden, Gauntlet och slutbossen Emperor Calus. Kistorna som spawnar i slutet av dessa strider kan (notera: kan, vi lovar inget) ge dig raid-vapen och -rustningsdelar. Varje batalj ger dig också specifika föremål, som bilden ovan förklarar. (Tack för den pedagogiska genomgången, Destiny Tracker. Notera att hand cannon och sniper rifle även går att få från Calus-kistan, men det händer sällan.)

Det här är inte allt. Castellum, mellanstriden som du måste klara mellan varje huvudstrid, har sina egna kistor. Dessa kan ge dig legendary engrams, vilka när de avkodas blir kraftfulla belöningar, men också kan innehålla bara 500 glimmer. Så bli inte alltför purken om din kista är tom. Sånt är raid-livet!

Förutsatt att du är med i en klan, vilket du utan tvekan borde vara eftersom det för med sig mängder av fördelar och inga nackdelar, kommer du också få en veckobaserad bonus för avklarade raider. Det betyder att så fort ett fireteam bestående av minst tre klanmedlemmar klarar raiden så kommer alla i klanen kunna hämta ut ett speciellt engram från Hawthorne, klanens rådgivare som befinner sig i vänstra halvan av det sociala utrymmet Tower. Detta engram kommer alltid ge dig ett stycke raid-gear, men det finns en hake: du måste ladda upp det med power för att kunna använda det.

Utöver detta så finns det åtskilliga bonuskistor dolda i Leviathan-skeppets inre. Alla kistor och strider i raiden kan också ge ifrån sig Emperor Calus Tokens, vilket för oss in på nästa sektion av guiden.

Emperor Calus-tokens

Om du spelat tillräckligt mycket av Destiny 2  för att låsa upp denna raid så har du definitivt redan upptäckt ett gäng tokens – belöningar för att klara olika aktiviteter, vilka sedan kan växlas in mot engrams. Samma sak gäller Leviathan.

Du kommer samla på dig en hyfsad mängd Emperor Calus-tokens varje gång du kör raiden – vanligtvis 30–40 stycken per genomspelning. De kanske inte är lika flashiga som nya vapen och rustningar, men dessa tokens är användbara. För 20 stycken kan du köpa ett raid-paket från Benedict 99-40, den robotiska försäljare som finns precis under Hawthorne i Tower. Dessa paket genererar garanterat raid-gear när de avkrypteras, så passa på att växla in dina tokens efter varje Leviathan-pass. Det kan vara värt att notera att precis som med andra tokens så delar alla dina karaktärer på samma plånbok, vilket kan vara praktiskt om du är på jakt efter ett särskilt stycke utrustning.

Inlägget Så klarar du Leviathan-raiden i Destiny 2 på pc dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

För att ta sig framåt blickar Call of Duty: WW2 bakåt, men fastnar i skyttegravarnas lervälling.

Andra världskriget är ständigt och oändligt fascinerande. Och skrämmande, förstås. Call of Duty gjorde en gång ett seriöst försök att skildra krigets kaos, vilket kan vara lätt att glömma bort efter otaliga uppföljare som rört sig allt längre bort från leriga, kaotiska slagfält – ända ut i rymden. Men nu är det dags för serien att gå tillbaka till sina rötter för att försöka hitta sin själ igen.

Det är dock svårt att återfå något som gått förlorat, och det känns som om Call of Duty tappat livsgnistan. Att helt enkelt försöka upprepa gamla bedrifter är ett vanskligt sätt att försöka återupprätta sin forna storhet, och i Call of Duty: WW2 träffar hamnar utvecklarna snett.

Där första Call of Duty kändes nytt, rått och autentiskt när det slog ner som en bomb och granatchockade spelvärlden, är CoD: WW2 bara en parad av klichéer. Berättelsen är närmast parodiskt oinspirerad. Jag har i grunden inget emot att hylla krigets hjältar, och deras insats för att besegra nazismen, men i CoD: WW2 känns det inte genuint. Det känns som en tom, ytlig pose. Det gör verkligen inte kriget, och de som stred i det, rättvisa. Särskilt som utvecklarna, trots överdrivna actionscener, gör visst anspråk på realism.

Läs också: Så bra är Destiny 2

I korthet:

Vad är det?

Call of Duty återvänder till sina rötter i andra världskriget

Utvecklare

Sledgehammer, Raven

Utgivare

Activision

Webb

callofduty.com

Cirkapris

570 kr

Pegi

18 kr

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Battlefield 1, 92 %

Så klart får du skjuta ner flygplan också. Mer än en gång, för säkerhets skull.

Call of Duty är en i grunden slipad serie vid det här laget, med snabb action och påkostade produktionsvärden. Spelet låter och ser autentiskt ut – på ytan. Det är bara det att karaktärerna är totalt ointressanta, inte minst huvudkaraktären själv med sin löjeväckande bakgrundshistoria om en bror som blir biten av en varg. Det blir omöjligt att forma någon form av känslomässigt band till det som sker, vilket gör det pompösa narrativet pinsamt – särskilt mot slutet när vi förväntas ta spektaklet på största möjliga allvar.

Grus i maskineriet

Tyvärr går det inte heller att bara ignorera inramningen och storyn och bara gotta sig åt spelmekaniken. Det är inte nödvändigtvis dåligt, men allt känns lite för bekant. CoD: WW2 upprepar inte bara tidigare spel i serien – det upprepar sig själv. Jag orkade inte ens räkna antalet gånger som huvudkaraktären kastas bakåt av en skriptad explosion, varpå man stapplar runt en stund med ringande öron och dimmig syn. Det duger inte att helt enkelt fortsätta att kopiera den där inledningsscenen i Saving Private Ryan idag. Vi har både sett och spelat den flera gånger redan. Och dessutom i bättre utförande än här.

Dessutom lider pc-versionen av buggar och kontroller som känns anpassade för konsol snarare än mus och tangentbord. De hemska qte-sekvenserna är till exempel ett smärre elände med mus. Jag fick koppla in en handkontroll i ren frustration vid ett tillfälle, bara för att ta mig förbi en tröttsam scen. Flera gånger har jag fått börja om uppdrag på grund av jobbiga grafikbuggar, och ibland fastnar karaktärerna (AI:n är inte genial, direkt) i objekt vilket kan leda till att man inte kan komma vidare. Det ger inte direkt ett stabilt intryck.

Som bäst är WW2 i multiplayer. Hela grejen med lootcrates i det illa implementerade hubområdet (en sämre variant av Destiny 2-huben) känns smaklöst och billigt, förstås. Men utöver det är det samma snabba, intensiva multiplayer som man kan förvänta sig. På gott och ont, förstås. Om du tröttnat på formeln lär inte WW2 övertyga dig att återvända.

Zombieläget känns tyvärr ganska tamt, om än något mer engagerande än i Infinite Warfare. Det har förvisso en skönt kuslig, vintrig atmosfär som åtminstone gör det visuellt mysigt – men även här är allt så bekant att jag ibland känner behovet att dubbelkolla så att jag verkligen spelar ett nytt spel.

Det finns ett stabilt actionspel i grunden här – men slutresultatet är en lervälling av klichéer och trötta upprepningar. Call of Duty förlorar kriget mot sig självt.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn


Tre bättre andra världskrigs-skildringar

För dig som vill ha något mer unikt än Call of Dutys tillrättalagda gestaltning.

Maus
En prisvinnande serieroman där Art Spiegelman återger historien om hur hans föräldrar överlevde förintelsen. Enormt gripande.

Den tunna röda linjen
En film av den visuella poeten Terrence Malick, och en mer abstrakt skildring av krigets vansinne som lyckas handla mer om liv än om död.

Wolfenstein: The New Order
Både ett roligt och absurt överdrivet actionspel och en smart hyllning av motstånd mot ondskan.

Call of Duty: WW2 Reviewed by - .
3

Utslag

60
60
Kampanjen pendlar mellan ointressant och pinsam, men multiplayerdelen har fortfarande visst värde.

Inlägget Call of Duty: WW2 dök först upp på Svenska PC Gamer.