Svenska PC Gamer Joakim Kilman

En alldeles fantastiskt bra arkadshooter som dessutom råkar se ut som en bortglömd animerad film från 30-talet.

Jag testade Cuphead redan för två år sedan, på Gamescom. Till synes har inte så mycket hänt sedan dess – spelet har alltid sett bedårande ut, från första stund. Men utvecklarna har uppenbarligen använt tiden till att putsa till spelets många bossar för att skapa en lika hårslitande svår som beroendeframkallande charmig spelupplevelse.

Cuphead må se ut som ett gulligt plattformsspel, men i själva verket är det en gullig, benhård arkadshooter. I centrum står bossarna – faktum är att majoriteten av spelets banor består av endast en bossfight. Det finns några plattformsbanor här och där också, men de är mest till för att ge spelaren en chans att tjäna mynt att köpa extra förmågor för. De banorna kan du till och med skippa om du så vill. Det är bossarna som måste sänkas för att du ska komma vidare.

Storyn är nämligen den att Cuphead förlorat på djävulens kasino (ja, det är bokstavligen djävulen). För att slippa hamna i helvetet måste han och Mughead (vars huvud dock också är en kopp) samla in ett antal själar som är skyldig djävulen pengar.

Det kan tyckas lågt av sötnosen Cuphead att besegra diverse varelser för att sno deras själar – bara för att slippa undan sin egen skuld – men en kopp gör vad en kopp måste göra. Bossarna är inte pigga på att lämna ifrån sig sina själva, och varje batalj har så klart flera faser. På första försöket ska man vara glad om man tar sig förbi första fasen, men ju mer du nöter en boss, desto mer börjar det släppa. Cuphead handlar om att lära sig mönster och navigera kulregn med millimeterprecision. Och lyssna på jazz.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

En klassisk arkadshooter utklädd till animerad film från 30-talet

Utvecklare

Studio MDHR

Utgivare

Studio MDHR

Webb

cupheadgame.com

Cirkapris

185 kr

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Metal Slug 3

Lita aldrig på en psykotisk morot.

De flesta banor är av plattformsvarianten där du hoppar, skjuter och kastar dig ur vägen för projektiler. Men det finns också flygbanor där du hoppar in i ett flygplan för en gammal hederlig shoot ’em up-strid. Det är varierat, fyndigt och förbaskat kul. Ännu mer så om du kör co-op med en kompis.

Det är väldigt klassiskt på flera sätt, både som ett hektiskt arkadspel och som audiovisuell hyllning till 30-talets animerade kortfilmer. Till skillnad från många gamla arkadspel, vars huvudsakliga uppgift var att sno dina mynt, är dock Cuphead till största delen rättvist och välbalanserat. Det känns aldrig omöjligt, om än väldigt utmanande. Någon enstaka boss känns mer frustrerande än rolig, men för det allra mesta är Cuphead bara väldigt roligt. Jag svär och skriker i frustration över mitt tjugonde dödsfall på samma ställe, men jag vill samtidigt bara fortsätta. Spelet är väldigt bra på att väcka den där revanschlustan i en. Efter några misslyckade försök på en boss blir det närmast personligt. Man ska bara ha det där jobbiga kräkets själ. Kanske kan man säga att Cuphead väcker djävulen i en. Jag väljer att se det som en bra sak.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Den här järnjätten kan man inte bli kompis med.

Cuphead Reviewed by - .
4.25

Utslag

85
85
Estetiken är bara en del av Cupheads charm. Det är också ett väldigt roligt arkadspel av den gamla skolan.

Inlägget Cuphead dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

En gammal klassisk glädjepinne.

Hysterin kring Nintendos minikonsoler NES Mini och SNES Mini har sannolikt inte undgått någon vid det här laget. ”Men vi som växte upp med Commodore 64 då!” kanske någon utbrustit. ”Vad ska vi göra om vi vill spela våra gamla barndomsfavoriter, förutom att ladda ner en emulator?”.

Nu har Koch Media och Retro Games levererat ett svar på den frågan: C64 Mini släpps i början av nästa år, kostar 80 euro, innehåller 64 klassiska spel och kan pluggas rakt in i din tv via en HDMI-kabel (ingår i paketet).

Själva maskinen är hälften så stor som originalet (det vill säga tangentbordet, inte diskettstationen som jag ända fram tills precis nu trodde var själva datorn trots att C64:an var min allra första spelmaskin) och inkluderar en joystick med en 1,5 meter lång USB-kabel.

Det verkar dock inte som att tangenterna kommer vara funktionella eftersom Koch Media påpekar att man kan koppla in ett tangentbord via USB för att mata in de klassiska BASIC-kommandona. C64 Mini levereras också med en funktion för att spara dina framsteg i spel och olika filtreringsmöjligheter för grafiken. Man kommer även kunna uppdatera firmware via USB-stickor.

Den kompletta listan över de inkluderade spelen kan hittas på den officiella hemsidan och inkluderar storverk som California Games, World Games, Speedball 2: Brutal Deluxe, Paradroid och Impossible Mission. Dock saknas de flesta av spelen som jag personligen uppskattade mest i min ungdom (Commando, Power Drift och The Great Giana Sisters för att nämna några) för att inte tala om The Last Ninja-spelen, de kanske mest älskade Commodore 64-klassikerna överhuvudtaget.

Här är en trailer för C64 Mini.

THEC64 MINI promo English

Uploaded by THE C64 on 2017-09-29.

 

Inlägget Nu återvänder Commodore 64! dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Jag kan inte direkt påstå att jag är förvånad.

Agents of Mayhem har sett uddlöst ut ända sedan premiärvisningen i fjol (inte minst på grund av den fortfarande obegripliga bristen på co-op) och mycket riktigt var Joakim Kilman inte särskilt imponerad när han recenserade actionspelet förra månaden. ”Här finns goda ansatser, men spelet gör för lite med sina idéer och skjutandet är för repetitivt” blev slutomdömet tillsammans med det blygsamma betyget 63 procent.

Vi har inte fått några officiella försäljningssiffror sedan lanseringen av Agents of Mayhem, men uppenbarligen har det inte gått särskilt bra: enligt Kotaku har de Illinois-baserade utvecklarna Volition tvingats säga upp hela 30 personer (av omkring 200), däribland Dan Cermak, general manager. De nuvarande ägarna Deep Silver (som köpte Volition efter att THQ hade gått i konkurs 2013) har ännu inte kommenterat ärendet, men eftersom Kotaku har tre olika källor kan vi anta att nyheterna stämmer.

Volition grundades redan 1996 och har under sina tjugo år gett oss storheter som Red Faction-, Freespace– och Saints Row-serien. Vi på PC Gamer håller tummarna för att de drabbade hittar nya arbetsplatser illa kvickt, för det rör sig alldeles uppenbart om ett gäng talangfulla individer.

Inlägget Volition har sagt upp 30 anställda dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Det börjar bli lite löjligt nu. Eller ja, löjlighetens gräns passerades nog redan tidigare den här månadenPlayerunknown’s Battlegrounds officiellt blev det största spelet någonsin på Steam med sina 1,34 miljoner samtidiga spelare. Nu har man höjt ribban igen: under gårdagen spelade hela 1 523 179 spelare samtidigt.

Kritiska röster har dock börjat höjas. 1,5 miljoner är en väldigt stor del av det totala antalet sålda spel (dryga 10 miljoner en vecka in i september) så det spekuleras hejvilt i att många spelare (främst i Kina) bara hoppar in i matcher för att farma guld som de sedan kan köpa lootlådor för och sälja vidare innehållet.

Hur det än är med den saken kan PUBG:s storhet inte förnekas, och vi ser fram emot spelets framtid med storögd entusiasm. En ny karta är på gång sedan länge (med nya fordon) och det nya animationssystemet kommer förhoppningsvis göra den stundtals väldigt bångstyriga navigeringen lite lättare att hantera.

Här är en tweet av en man på internet som visar PUBG:s nya imponerande siffror.

Daniel Ahmad on Twitter

PUBG now over 1.5m PCCU on Steam. The number of MAU’s for the game is extremely high compared to total sales. Very impressive.

Inlägget Playerunknown’s Battlegrounds fortsätter slå nya rekord dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Emil Kraftling

Jag skulle kunna skriva en alvdan skojrubrik till Total War: Warhammer 2 men jag orchar inte.

När Warhammer: Total War brakade in i våra datorer och hjärtan med sina orcher och dvärgar för ett drygt år sedan, var det en långtida dröm som gick i uppfyllelse för många: giftermålet mellan ett av världens bästa strategispel och en av världens största fantasylicenser. Även om det var ett par som såg lovande ut på papperet var det nog många, inklusive jag själv som överraskades av hur väl Creative Assembly lyckades förverkliga det hela i praktiken. Efter framgången med originalet var det kanske inte konstigt att det blev tillökning redan ett år senare. Men kan Total War: Warhammer 2 verkligen erbjuda något nytt efter så kort tid?

Warhammer 2 kommer av förklarliga skäl att vara igenkännbart för alla som har spelat föregående spel. CA har förstås inte hunnit revolutionera serien på ett år, och till skillnad mot de flesta tidigare delarna i Total War-serien har det antagligen inte heller varit målet. Sannolikt ville man bara erbjuda mer av det goda så snart som möjligt. Mer av det goda blir det också, men det blir snarare ett komplement till än en ersättning av originalet.

Den största uppenbara skillnaden mot föregångaren är att tvåan utspelar sig på en helt ny världskarta, den ”nya världen”. För den som inte kan sin Warhammer så består den nya världen av fyra kontinenter av varierande storlek, där den mest iögonfallande är högalvernas hemvist Ulthuan, en cirkelformad kontinent formad av en uråldrig katastrof. Mitt i dess innanhav snurrar den gigantiska Great Vortex, en magisk strömvirvel skapad av alverna som suger kaos ur världen. Den är inte bara en imponerande syn på världskartan, utan spelar en viktig roll för kampanjen.

Läs också: 10 lovande Steam-spel du förmodligen missat

I korthet:

Vad är det?

Klassisk strategimix i fantasytappning, del 2

Utvecklare

Creative Assembly

Utgivare

Sega

Webb

totalwar.com

Cirkapris

599 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i7-3770K, Geforce GTX 980, 16 GB RAM

Kolla även in

Total War: Warhammer, PCG 239, 92 %

Med den nya världen kommer också fyra helt nya spelbara raser knutna till varsin global kampanj: High Elves, Dark Elves, Lizardmen och Skaven. Precis som i originalet så har varje ras ett unikt upplägg i hur de spelar, hur deras städer och enheter fungerar och vilka mål och metoder de har. Här finns något för alla spelstilar, både när det gäller strategi i större skala och när det gäller strider. Skavens sätt att strida handlar exempelvis om att kasta svärmar av lågnivåenheter mot fienden för att överväldiga dem, medan Dark Elves har oerhört kraftfulla attacker, men enheter som å andra sidan tål väldigt lite skada.

Döden från underjorden

En nyhet är att varje faktion har möjlighet att låsa upp unika förmågor att använda i strid, som inte är rena magiattacker. Ett tydligt exempel är Skavens Menace from Below, som omedelbart låter dig frammana en grupp Clanrats. Du klickar var som helst på kartan och plötsligt öppnas en tunnel från underjorden och en skvadron rusar upp under din kontroll. Det är ett fenomenalt sätt att snabbt låsa upp fiendens bågskyttar eller artilleri, medan resten av din ofta stora men svaga armé kan nå fram till stridens hetta utan att mötas av ett pilregn på vägen. När och hur många gånger du kan använda förmågan bestämmer du genom att spendera mat, som är en av Skavens globala valutor. På samma sätt har högalverna en influens-valuta som de kan spendera bland annat på att förbättra eller försämra relationer mellan vilka två faktioner som helst, eller på att köpa bättre hjältar.

Varje kampanj kan spelas med en av två starthjältar och vem du väljer avgör var på kartan du börjar. En annan stor skillnad mot föregångaren, och faktiskt alla Total War-spel hittills, är hur kampanjen är utformad. Samtliga fyra raser har som slutgiltigt mål att kontrollera Great Vortex-virveln, som har börjat fluktuera sedan en komet passerade för nära. Det är också målet med kampanjen. Vägen dit går genom att utföra fem stycken ritualer, som låses upp efterhand. En ritual sker under tio omgångar och är kopplad till ett antal av dina städer. Under tiden du eller någon annan genomgår en ritual måste dessa städer försvaras från att bli övertagna, annars har ritualen misslyckats.


Nytt är alltid bättre

Vi går igenom grunderna i Warhammer 2:s nya raser.

High Elves

Vad är de?

Magikunnigt spetsörat finfolk. Höget i ”högalv” står för ”högfärdig”.

Vad vill de?

Skydda den magiska kaosdammsugarvirveln från att stängas av.

Därför ska du spela:

Du älskar att dominera på avstånd, vare sig det handlar om att intrigera medelst diplomati eller dominera slagfältet med bågskyttar.

Dark Elves

Vad är de?

Alvernas alt-right, med en nästan erotisk fascination för mördande.

Vad vill de?

Erövra kaosdammsugarvirveln för att göra högalverna ledsna.

Därför ska du spela:

Du tycker att anfall är bästa försvar och tycker om att bli belönad för att slåss, från den enskilde krigaren till hela armén.

Lizardmen

Vad är de?

Aztekiska ödlehippies som rider på dinosaurier medan de läser sina horoskop.

Vad vill de?

Kontrollera kaosdammsugarvirveln för att försöka förstå vad deras uråldriga aliengudar egentligen ville att de skulle göra.

Därför ska du spela:

Du gillar seglivade slagskämpar som hellre går bärsärk än flyr. Särskilt om de är dinosaurier.

Skaven

Vad är de?

Underjordiskt boende råttmänniskor med dödslängtan.

Vad vill de?

Erövra alvernas fina kaosdammsugarvirvel för att varför inte?

Därför ska du spela:

Du gillar att när som helst dyka upp där man minst anar det och överväldiga fienden med skräpenheter.

Inlägget Total War: Warhammer 2 dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Project Cars 2 släpptes i fredags, och vi publicerade vår recension förra måndagen. Det är rätt bra! Spelet utvecklades av brittiska studion Slighly Mad Studios, som tidigare utvecklat de två simulationsdoftande Need for Speed: Shift-spelen för Electronic Arts räkning, en upplevelse som uppenbarligen inte var särskilt angenäm. Alls.

Under en livestream om Project Cars 2 av den australiensiske Youtubaren SpotTheOzzie tittade Slightly Mad Studios-chefen Ian Bell in för att säga hej, och mer därtill. En tittare frågade Ian Bell om det ursprungliga Project Cars hade varit möjligt utan crowdfunding, varpå Bell började berätta om tiden som samarbetspartners med EA.

– Vi hade gjort ett spel som hette Need for Speed: Shift, vi gjorde ett spel som hette Shift 2, och EA tog kontakt med mig, två månader in i utvecklingen av Shift 2, och frågade om de kunde ge oss 1,5 miljoner dollar i utbyte mot att vi inte pratar med några andra utgivare, inte går med på att göra några andra spel, och inte ingår i andra arrangemang med en annan utgivare. Om vi gick med på det här skulle vi få 1,5 miljoner dollar och ett kontrakt för Shift 3, sade Ian Bell 6 timmar och 14 minuter in i livestreamen som du kan se här nedan.

– Så jag sade okej, det låter som en bra deal. Jag tog de 1,5 miljonerna, jag betalade teamet en massa bonusar. Och två veckor innan det var meningen att vi skulle börja utveckla Shift 3 så lade EA ner spelet utan förvarning. De sade ”vi kommer inte göra det längre”.

– Sedan skickade de e-post till tre, fyra, fem av våra nyckelpersoner. Och två av dem lämnade oss faktiskt, eftersom vi var i trubbel. Vi hade inget kvar. Vi var klara. EA bokstavligt förgjorde vårt företag, de försökte döda oss, de försökte stjäla vår teknik också.

– De försökte fucka över oss, det finns inget annat sätt att beskriva det på. Det är vad de försökte göra. De försökte förgöra oss, och vi har ingen kärlek för EA hos det här företaget. Så ja, jag intecknade vårt hem igen, jag riskerade mina pengar, jag betalade löner åt våra anställda i tre månader, vi gjorde några spel och lyckades överleva.

– De där killarna är rövhål. Vi har ingen respekt för EA, jag kommer aldrig göra en deal med dem igen, jag har ingen respekt för dem, de är hemska människor, de är företagsmonster. Och nyckelpersonen, det värsta företagsmonstret är en kille som heter Patrick Söderlund. Han vet vem han är. De försökte förstöra vårt företag. Åt helvete med dem.

Det bör för all del påpekas att de här uttalandena och åsikterna enbart tillhör Ian Bell, så vem vet om han vinklar verkligheten en aning. Det är ändå ytterst ovanligt att se studior som Slightly Mad Studios bränna sina broar till ett av spelvärldens största företag så här fullständigt. Vi misstänker att vi lär få anledningar att återkomma till det här ämnet.

Här är SpotTheOzzies livestream om Project Cars 2.

PROJECT CARS 2 CEO Q and A with Ian Bell & Gameplay: Interactive Live Stream with Chat

Projects Cars 2 CEO Ian Bell doing a Live Questions and Answers during a Live Stream with Gameplay! ●►Donate on LiveStream: https://streamlabs.com/SpotTheOzzie – All Donations will appear on screen during the stream and you will get a shoutout. Thanks for supporting my Youtube Endeavour!

Inlägget Slightly Mad Studios: ”EA är företagsmonster” dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Handen på hjärtat: jag piratkopierade väldigt många spel i min ungdom, fram tills jag var ungefär 20 år. Det nyaste spelet som jag minns att jag skulle ha laddat ner illegalt är den fantastiska indiepusslaren World of Goo från hösten 2008, men sedan dess har jag hållit mig undan frestelsen. Och det känns bra!

Nu har emellertid en tidigare hemligstämplad EU-studie gjorts offentlig (via Europaportalen.se) som hävdar att det här med piratkopiering inte är så himla farligt ändå, speciellt när vi pratar om datorspel. Faktum är att ”olaglig nedladdning av datorspel resulterade i att användarna köpte fler spel lagligt”. Där ser man.

Vad gäller övrig media så verkar skadorna inom film- och musikbranschen inte vara särskilt omfattande heller, med ett undantag: olaglig nedladdning beräknas resultera i en fem procent mindre försäljningsvolym av storfilmer, så gå gärna och se den där nya Star Wars-filmen på bio i december om du vill vara snäll, okej?

Inlägget EU-studie hävdar att piratkopiering inte är så farligt ändå dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Förra hösten utannonserades Rockstars nya Vilda västern-sandlåda Red Dead Redemption 2 till konsoler. Ursprungligen var det tänkt att spelet skulle släppas under 2017, men tidigare i år försenades det till våren 2018. Vi vet fortfarande inte om Red Dead Redemption 2 kommer till pc eller ej (originalet gjorde det inte) men vårt hopp brinner starkt, och vi har både försökt klura ut när pc-versionen kan tänkas släppas och listat önskemål.

Nu har Rockstar tagit till Twitter för att berätta att man kommer visa mer av Red Dead Redemption 2 nästa vecka, torsdagen den 28 september. Vi tror fortfarande att en pc-utannonsering är att hoppas på för mycket (sannolikt sker det först efter att konsolversionen funnits ute på marknaden i ett halvår eller liknande) men det hela är ju högintressant ändå, och eftersom vi får ett specifikt klockslag kan vi nog vänta oss en ny trailer.

Här är Rockstars lockande tweet om Red Dead Redemption 2.

Rockstar Games on Twitter

Rockstar Games on Twitter

https://t.co/7iUdR4pE41

Inlägget Rockstar berättar mer om Red Dead Redemption 2 nästa vecka dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Benny Holmström

Förra fredagen skrev vi om den inkommande gratishelgen för Blizzards onlineskjutare Overwatch, så det känns inte mer än rätt att påminna er, kära läsare, om det hela. Overwatch blir gratis att spela fram till måndag med start kl. 20:00 ikväll, och allt man behöver göra är att registrera sig hos Battle.net och tanka ner spelet.

Om du redan äger Overwatch, eller helt enkelt inte är intresserad av spelet, kan man också spela den helfestliga, fysikbaserade flerspelarfesten Gang Beasts gratis via Steam under hela helgen. Och som om det inte vore nog så är även den onlinebaserade hajsimulatorn (ja, hajsimulatorn) Depth helt gratis att spela fram till måndag.

Bägge spelen åtföljs av reor, 33 procent (13 euro och 39 cent) för Gang Beasts och hela 75 procent (5 euro) för Depth. På Steam återfinns också reor med Paradox- och Stardock-tema i helgen, vilket säkert får en och annan storslagen strategifantast att tjoa högt och tugga lite, lite fradga.

Inlägget Gratishelger för Overwatch, Gang Beasts och Depth dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Joakim Kilman

Gå i någon annans fantasyskor i Divinity: Original Sin 2, en mäktig uppföljare som sätter rollspelandet i fokus.

Jag brinner. Utöver det är jag också sjuk, förgiftad, blind och jag står i en stor pöl av mitt eget blod – som dessutom är elektrifierat. Kanske är det mitt eget fel som sturskt muckade gräl med ett fort fullt med väldigt arga galningar. Fast ur deras synpunkt är det väl jag som är galningen, och just här och nu är jag nog benägen att ge dem rätt.

Divinity: Original Sin 2 är inte alltid så himla lätt, även för den som spelat rollspel i datorform sedan 80-talet. Förutom att ta rätt beslut i varje given strid gäller det också att bygga en dynamisk grupp hjältar som kan samarbeta för att kunna klösa sig ur kniviga situationer. Annars blir det som jag beskriver ovan – du dör i en stor, väldigt stor, pöl av ditt eget blod.

Det är dock inte utmaningen som får Divinity: Original Sin 2 att sticka ut – det är snarare något som hör genren till. Klassiska rollspel av det här snittet förväntas ha lite tuggmotstånd. Istället är det just spelets fokus på rollspelande som verkligen får mig att fastna. Även föregångaren hade utmärkta system att leka med, men ganska trista karaktärer, ointressant story och bitvis ganska hemsk dialog. Det var fortfarande ett bra spel, men i Original Sin 2 är helheten så mycket starkare.

Nu innebär rollspelandet inte bara val av färdigheter, ras och utrustning. Tack vare det finurliga origin-systemet kan du spela som en av de färdigskapade karaktärerna för en mer involverande och personlig berättelse. Men även om du väljer att skapa din egen karaktär helt från grunden kan du forma denne genom dina handlingar och dialogval.

Läs också: 10 lovande Steam-spel du förmodligen missat

I korthet:

Vad är det?

Ett sanslöst imponerande rollspel som är både klassiskt och nytt på samma gång

Utvecklare

Larian Studios

Utgivare

Larian Studios

Webb

divinity.game

Cirkapris

430 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Pillars of Eternity

Mot nya äventyr.

Original Sin 2 har helt enkelt enormt mycket mer karaktär än första spelet, även om grunden är mestadels intakt. Det kryllar av mysterier att lösa, npc:er att lära känna och fiender att slåss mot. Trivsamt nog är det få dussinstrider, och varje fight känns utmanande – särskilt om du kör på någon av de elakare svårighetsgraderna.

Något som definitivt ökar möjligheterna till rollspelande är att du kan spela med tre kompisar, där ni är en karaktär var. Detta gör att Original Sin 2 kommer väldigt nära papper- och penna-rollspel, där ni har en enorm frihet att spela ganska precis som ni vill. Ni behöver inte alls äventyra tillsammans hela tiden, och ibland tvingas ni till och med isär och måste lura ut ett sätt att hitta varandra igen. Till exempel kan en karaktär åka i fängelse, medan de andra antingen kan försöka ta sig in och hjälpa personen att fly – eller helt enkelt fortsätta som om inget hade hänt och låta stackaren klara sig själv.

Det här kan garanterat leda till både tajta samarbeten, och anarkistiskt kaos – precis som när man spelar just papper- och penna-rollspel och folk drar åt olika håll och vill olika saker. Det gör spelet oförutsägbart och överraskande.

Divinity: Original Sin 2 målar upp en färgstark och involverande värld full med historier att upptäcka och intrikata spelsystem att bemästra. Det går verkligen att skräddarsy sin grupp hjältar precis som man vill ha dem, vad gäller färdigheter och vilken roll de ska ha i striderna.

Det enda som egentligen hotar att störa spelarnas sinnesfrid är, som så ofta med rollspel, buggar. För min del var råkade jag ut för att flera av sidouppdragen räknades som misslyckade trots att jag klarat dem. Jag är dock beredd att ha överseende med några, förhoppningsvis tillfälliga, tekniska brister vid lanseringen av ett så här ambitiöst spel. I princip alla stora, klassiska rollspel har varit nedlusade med buggar vid sina releaser, trots allt.

Det är helt enkelt värt att ta en och annan smäll för att få uppleva det fantastiska äventyr som Divinity: Original Sin 2 bjuder på. Även om det slutar med att du dör i en pöl av ditt eget blod.

Läs också: De bästa grafikkorten

Vem är du, egentligen?

Ditt val av bakgrund och ras påverkar hur folk ser på dig i Divinity: Original Sin 2. Här är några exempel.


Lizard
Ödlorna är helt övertygade om sin egen överlägsenhet, och anser att andra raser bör vara tacksamma om de får vara deras slavar. Inte alltid så populärt.

Elf
Alverna kan äta likdelar för att ta del av personens minnen. Inte den mjuka, väna sortens alver – helt enkelt. Kan stöta bort individer som är mer kräsna med vad de äter.

Undead
De odöda kan inte vistas bland folk för de skrämmer slag på dem med sina skelettansikten. De kan dock skala av ansikten på lik och göra masker av dem. Behändigt.

Divinity: Original Sin 2 Reviewed by - .
4.5

Utslag

90
90
En makalöst ambitiös och storartad uppföljare som gör allting bättre än föregångaren.

Inlägget Divinity: Original Sin 2 dök först upp på Svenska PC Gamer.