Svenska PC Gamer Benny Holmström

Senare i höst, den 17 november, kommer Electronic Arts massiva actionepos Star Wars: Battlefront 2 att släppas. Innan dess, den 6 november (den 4 november om du förbokat spelet), kommer dock en multiplayerbeta gå av stapeln som avslutas den 9 oktober. Om ganska exakt en månad, alltså.

Vi vet ännu inte vad betan kommer innehålla, men om man lyssnar på Reddit-användaren Some_info (som enligt VG247 är rätt pålitlig) kommer det bli en matig historia i form av tre kartor: Theed (galactic assault för 40 spelare), Fondor (starfighter assault för 24 spelare) och Takodana (strike). Man kommer även kunna spela någon form av arkadläge som bland annat inkluderar co-op för två spelare.

De tillgängliga hjältarna kommer vara desamma som under sommarens event EA Play, och nedladdningsstorleken beräknas väga in på 14-16 GB. Ett nytt rymdskepp kallat LAAT kommer också introduceras (trupptransporterna från Attack of the Clones) och 5-9 emotes kommer finnas tillgängliga för soldater. Slutligen har grafiken förbättrats lite grann sedan EA Play, och man kommer kunna kunna samla kort och tjäna pengar (som försvinner vid slutet av betan).

Inlägget Star Wars: Battlefront 2-läcka vittnar om betainnehåll dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Thomas Petersson

Sju av de bästa simulatorkontrollerna.

Av PC Gamer-redaktionen

Uppsvinget i rymdsimulatorgenren på senare år har än en gång gjort flygspakar till ett livsviktigt tillbehör. Du kan klara dig med mus och tangentbord, eller en handkontroll, men för att få en fullödig upplevelse krävs det riktiga grejor.

Vi har testat sju av de populäraste flygkontrollerna för att se vilka valmöjligheter du har, med priser från anständiga 500 till över 4000 spänn. Vare sig du utforskar rymdens alla hörn i Elite Dangerous, eller tryggt landar passagerare i en 747:a så har vi en spak åt dig.

Var och en bedöms efter byggkvalité, design och givetvis hur den känns att använda. Vi har dessutom provat lite olika spel för att se vilken spak som är bäst till olika ändamål.

Läs också: Allt du behöver veta om Intels Kaby Lake-X

Speedlink Black Widow XE

Speedlink.com

500:-

Speedlink Black Widow XE är rena fyndet: det är den billigaste flygspaken i vårt grupptest, men här sparar man inte på kvalitén, utan får med beundransvärt många funktioner för lite pengar.

Det här är ett HOTAS-system med en trottelkontroll och joystick på samma bas, men den är ändå bred nog för att inte kännas onödigt pyttig. Du får även en enkel sidroderkontroll på gasreglagets framkant, så att du kan styra roll och höjd med spaken.

Förutom det är det här en rätt grundläggande spak, med en hatt-switch på spaken, bredvid två vanliga knappar. Under dessa finns en enda avtryckare och en tumknapp, och under gasreglaget sitter fyra bisarrt stora funktionsknappar.

Den känns väldigt plastig och om det bara var en joystick skulle den bli vinglig. Men eftersom den kräver två händer blir det här ändå en ganska stadig konstruktion.

Spaken och gasreglaget känns dessutom överraskande bra att använda, med en precision som gör flygningen till ett nöje. Knapparna är lite sega, men inte så illa att man stör sig på det.

Om du är nybörjare i simulatorvärlden så är Black Widow XE en bra början.

83%

Thrustmaster T.1600M FCS HOTAS

Thrustmaster.com

1500:-

Thrustmaster T.1600M är en fantastisk spak i mellanprissegmentet. Här får du kontroll i tre axlar på spaken och ett separat gasreglage, vilket gör den perfekt för alla flygspel.

Själva spaken är dessutom ambidextriös: överdelen är symmetrisk och sidorna kan bytas ut mot bitar som passar höger- eller vänsterhänta. Spakens bas är dock inte symmetrisk, så helt perfekt är det inte. Dock bättre än de flesta alternativ.

På spaken hittar du en avtryckare, en hatt-switch och tre knappar som kan manövreras med tummen. Inga knappmängder, men det räcker.

Basen har ett andra gasreglage och 12 extra knappar. Dessa sitter inte så bra till och är lite svåra att skilja åt med känseln, så de är inte helt perfekta.

Gasreglaget glider fram och tillbaka, bokstavligt talat som på räls, istället för att vridas runt en axel. Det är inte idealiskt, men det fungerar alldeles utmärkt.

Kombinationen funkar bra ihop, men den klumpigt ambidextriösa knappuppsättningen, den plastiga känslan och de fåniga, glödande lamporna gör den inte till någon vinnare.

80%

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn


Ordbok

HOTAS Förkortning för ”Hands On Throttle And Stick”, alltså händerna på spakarna. De här kontrollerna är designade så att du aldrig ska behöva röra vid tangentbordet för att sköta alla funktioner.

HATT-SWITCH En knapp som kan dras i fyra eller åtta olika riktningar, som spaken på en handkontroll ungefär. Den hattliknande formen gör det lätt att flytta knappen med tummen, utan att behöva byta grepp. Används oftast för att se sig omkring i världen, eller för att trimma ditt flygplan.

AXEL Nej, inte din barndomskompis. Här handlar det om riktningar du kan dra spaken i. De flesta spakar har höjd (upp och ned), roll (vänster och höger), medan den tredje axeln är sidroder (vridning vänster och höger) och ofta kräver särskilda pedaler.

Inlägget Bästa flygspakarna dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Thomas Petersson

Vi hårdtestar en rad suveräna skärmar i olika prisklasser.

Av PC Gamer-redaktionen

För PC-spelare är den allra viktigaste komponenten det grafikkort vi väljer att stoppa in i våra riggar. Men om man inte parar det med en lika vass skärm så kommer man inte få ut så mycket som möjligt av sin GPU. Så vad är det som gör en ”gaming”-monitor värd pengarna? Vad gör den bättre än en helt vanlig LCD-skärm? Vi testade mer än ett dussin monitorer för att hitta den allra bästa, med fokus på upplösning, uppdateringsfrekvens, färgkvalitet och betraktningsvinklar.

En av de trevligaste sakerna med att botanisera i utbudet av skärmar är att man, till skillnad från när det gäller grafikkort, kan räkna med att de kommer hålla i uppemot ett decennium. Med en så pass lång livslängd i åtanke kan det vara värt att punga ut lite extra för något som kommer hålla dig nöjd och belåten i åratal framöver. Vi har satt ihop en lista över de teknologier och features vi tycker ska ingå i en bra gaming-display, samt valt ut lämpliga kandidater på en rad prisnivåer. (Nedan går vi igenom våra kriterier samt vad man bör hålla utkik efter.)

Specifikationer

Skärmstorlek: 27 tum

Native-upplösning: 2560 x 1440

Panelteknik: IPS

Uppdateringsfrekvens: 144 Hz

Responstid: 1 ms

Ingångar: 1 x DisplayPort

G-Sync: Ja

Bästa monitorn: Asus ROG Swift PG279Q

+ Kombinerar 1440p med 144 Hz uppdateringsfrekvens
+ G-Sync eliminerar screen tearing, samt behovet av V-Sync
+ Extremt snabb uppdatering samt låg input lag för att vara IPS
– G-Sync kräver ett Nvidia-grafikkort
– Dyr

Vi ska inte hålla er på halster. Asus ROG Swift PG279Q är den bästa gaming-monitor du kan köpa just nu. I åratal har spelarna tvingats välja mellan bildkvalitet och uppdateringsfrekvens. Billigare, snabbare TN-paneler levererade rappa uppdateringar i upp till 144 Hz, medan IPS-skärmar erbjöd mer livliga färger och dramatiskt förbättrade betraktningsvinklar – men med mycket slöare uppdateringsfrekvens. I takt med att tekniken förbättrats har detta dock blivit ett minne blott. Idag finns det en handfull monitorer som kombinerar IPS-skärm med 144 Hz.

Asus ROG Swift PG279Q är en 27-tumsskärm med upplösningen 2560 x 1440, vilket vi för närvarande betraktar som en ”sweet spot” för kräsna spelare. Den erbjuder rejält mycket fler pixlar än 1080p, utan att vara lika krävande som en 4K-panel, vilket betyder att spel ser bra ut på den stora skärmytan utan att det tvingar ner ett kompetent grafikkort på knäna. Dessutom kan du få högre uppdateringsfrekvenser än 60 Hz, vilket inte är möjligt på dagens 4K-skärmar. Du kan också utan problem skala Windows till 100 procent, vilket inte alltid är önskvärt i 4K.

I likhet med sin främsta konkurrent, Acer Predator XB271HU, är PG279Q en IPS-panel med en uppdateringsfrekvens som kan överklockas till 165 Hz. (Skillnaden mellan 144 Hz och 165 Hz är dock till största delen försumbar.) Bland ingångarna hittar vi DisplayPort 1.2a såväl som HDMI 1.4 (en av vardera), vilket är ett trevligt tillskott. Både Asus och Acers variant inkluderar även Nvidias G-Sync-teknik för varierande uppdateringsfrekvenser – förutsatt att du har ett Nvidia-grafikkort. Om du är en AMD-användare kan du inte dra nytta av denna feature, och bör därför välja en FreeSync-skärm istället. Scrolla ner så hittar du vår rekommendation i den kategorin.

(För den som inte redan vet det så är G-Sync Nvidias metod för att synkronisera GPU och monitor. Det är ett sätt att undvika ”screen tearing” utan de hack eller slowdowns som V-Sync för med sig. När G-Sync adderas till en kompatibel skärm kan GPU:n synkas med skärmen så att den enbart levererar hela bildrutor när skärmen är redo att visa dem. Eftersom det är Nvidias egen teknologi, som kräver att extra hårdvara inkluderas i monitorn, för G-Sync också med sig en högre prislapp.)

Det som gör att PG279Q trumfar XB271HU är Asus konstruktionskvalitet och överlägsna menysystem. Den ockuperar även lite mindre utrymme på skrivbordet, tack vare en vanlig fyrkantig bas istället för Predatorns stora, vinklade fötter.

Det bästa argumentet för PG279Q som gaming-skärm kommer från TFTCentrals utförliga recension. De djupdyker i panelens uppdateringsfrekvens, färgbalans och varenda en av dess features. Här är deras slutsats: ”Väldigt snabba responstider för att vara en IPS-panel, stöd för 144 Hz-uppdatering, inget lagg, Nvidia G-Sync-stöd, ULMB-läge för mindre oskärpa, och en del sjyssta extrafunktioner för spel gör PG279Q till ett utmärkt val.”

Föga oväntat, när det rör sig om en så pass avancerad skärm, är priset den största nackdelen. Den som vill ha en PG279Q får hosta upp närmare 8000 kronor. Med det sagt så betraktar vi en monitor som en investering. Köp ingen billig variant som du kommer vilja byta ut om två år. Köp en suverän skärm som fortfarande kommer hålla dig belåten om fem år. Det finns 144 Hz IPS-monitorer som är snarlika Asus flaggskepp, fast med FreeSync istället för G-Sync. Asus ROG Swift PG279Q är dock det bästa valet, och värd varenda spänn.

Specifikationer

Skärmstorlek: 27 tum

Native-upplösning: 2560 x 1440

Panelteknik: IPS

Uppdateringsfrekvens: 144 Hz

Responstid: 6,5 ms

Ingångar: 2 x HDMI, 1 x DisplayPort, 1 x Mini DP

FreeSync: Ja

Bästa FreeSync-monitorn: Asus MG279Q

+ IPS, 144 Hz, 2560 x 1440
+ Väldigt bra bildkvalitet utan att man behöver pilla på något
+ Billigare än konkurrerande monitorer med G-Sync
– Adaptiv uppdateringsfrekvens är bara 35–90 Hz
– Inget läge för att reducera oskärpa

Just nu finns det ingen som kan konkurrera med Asus MG279Q – det här är utan tvekan den bästa monitorn för AMD-användare som vill ha en FreeSync-display. Det är en IPS-skärm med 1440p-upplösning och uppdateringsfrekvens upp till 144 Hz. Om det låter bekant så är det för att allt detta är identiskt med vår favoritmonitor ovan. Men eftersom MG279Q använder sig av FreeSync istället för Nvidias patenterade G-Sync kostar den inte lika mycket (även om skillnaden har börjat krympa på sistone) – en bit över 5000 kronor i dagsläget, kontra drygt 8000 för PG279Q.

Tack vare nämnda IPS-panel ser färgerna utmärkta ut även från udda betraktningsvinklar. Själva foten är stadig (samt möjliggör en massa lutande, svängande och höjdjusteringar) och ramen är hyfsat tunn, vilket är skönt eftersom en 27-tumsmonitor förstås tar upp rätt rejält med plats till att börja med. I likhet med de flesta gaming-skärmar har den även en icke-reflekterande beläggning, vilket funkar fint. Vissa tidigare IPS-skärmar vräkte på med ett lite väl tjockt icke-reflekterande lager, något som påverkade bildkvaliteten. MG279Q gör dock inte om det misstaget.

I TFTCentrals recension av MG279Q fann de att den är i stort sett jämlik med Acer XB270HU (vår före detta favoritmonitor) sett till prestanda, även om Asus-skärmen saknar oskärpereduktionen som rivalen från Acer inkluderar. Här är ett citat från nämnda recension:

”Monitorns har väldigt låg input lag på den maximala uppdateringsfrekvensen 144 Hz, men på grund av scalern i MG279Q laggar den mer på lägre frekvenser. Acer XB270HU har en bredare dynamisk uppdateringsfrekvens mellan 40 och 144 Hz, medan Asus MG279Q är begränsad till 35–90 Hz. I rättvisans namn bör dock nämnas att detta förmodligen inte kommer göra någon större skillnad för vanliga användare, eftersom detta omfång är mer än tillräckligt. Faktum är att det något lägre bottenvärdet kan vara viktigare för många människor än att ha ett högre toppvärde.”

De dynamiska uppdateringsfrekvenser som TFTCentral nämner är ganska standardmässiga för skärmar med G-Sync eller FreeSync. Det viktigaste är istället att prestandan är i stort sett identisk, vilket talar till Asus-skärmens fördel eftersom den är billigare. Men det är trots allt också en nackdel att MG279Q inte har stöd för adaptiv uppdateringsfrekvens hela vägen upp till 144 Hz. Du måste välja mellan 144 Hz och det lägre (men fortfarande bra) maxvärdet 90 Hz om du vill ha dynamisk uppdateringsfrekvens.

Kontrastration är också utmärkt, och möjligheten hantera flera ingångar gör denna skärm bättre för folk som vill koppla in ytterligare en bildkälla, typ en spelkonsol. Det kan vi tacka den interna scalern för – en av de huvudsakliga skillnaderna mellan monitorer med FreeSync respektive G-Sync. Med tanke på att det inte finns några andra IPS-displayer med FreeSync som kan matcha MG279Q:s prestanda är det här ett givet val för den som har ett AMD-grafikkort.

Specifikationer

Skärmstorlek: 24 tum

Native-upplösning: 1920 x 1080

Panelteknik: TN

Uppdateringsfrekvens: 144 Hz

Responstid: 1 ms

Ingångar: DP, DVI, HDMI

FreeSync: Ja

Bästa 1080p-monitorn: Asus VG248QE

+ Snabb och billig
+ Har stöd för 144 Hz och FreeSync
– Använder en TN-panel

Ibland blir man tvungen att kompromissa. När det gäller grafik får man ofta finna sig i att sänka upplösningen eller detaljrikedomen om man har en lite äldre GPU. När det gäller skärmar är en av de vanligaste kompromisserna att man prioriterar bort vissa features för att spara pengar. Men du behöver inte gå miste om hur mycket som helst i din jakt på låga priser – tack vare att Asus VG248QE har stöd för FreeSync och upp till 144 Hz uppdateringsfrekvens, allt i en TN-display med 1080p-upplösning.

Att hitta en grym gaming-skärm till ett bra pris är besvärligt. Vill man ha en IPS-panel och G-Sync får man hosta upp flera tusen kronor extra. Asus VG248QE håller ner priset genom att välja FreeSync istället för G-Sync, och dess TN-panel resulterar i blaskiga färger jämfört med IPS-panelerna vi valt i de övriga kategorierna. Men det faktum att skärmen haruppdateringsfrekvensen 144 Hz gör den till ett bättre val än de flesta 60 Hz-monitorer i 1080p-segmentet, och får den att funka perfekt med lite billigare datorbyggen med AMD-grafikkort. Dessutom har Asus-skärmen fått ett strålande mottagande av kunderna, med 4,5 i snittbetyg på Amazon, efter mer än 2000 recensioner.

AMD:s FreeSync brukar betraktas som ett billigare alternativ till G-Sync, och det råder inget tvivel om att AMD och deras samarbetspartners vinner priskriget. Asus VG248QE går att hitta för under 3000 kronor, vilket är omkring hälften av vad man får punga ut för den billigaste skärmen med G-Sync.

Vill du spara ännu mer pengar så inkluderar 23-tumsskärmen Viewsonic VX2370Smh en IPS-panel och kostar bara drygt 150 dollar online. Just det – du blir dessvärre tvungen att importera den. Den är dock ruskigt billig för att vara en IPS-monitor, vilket betyder att du slipper de blaskiga färger TN-paneler dras med. Tyvärr får du istället dras med lägre uppdateringsfrekvens.

Inlägget Så väljer du den perfekta gaming-monitorn dök först upp på Svenska PC Gamer.

Svenska PC Gamer Fredrik Eriksson

Äntligen är Starcraft lika vackert som vi minns det. Lika bra har det förstås alltid varit.

Våra minnen tenderar att vara i full HD. De där lågupplösta pixlarna har med god hjälp av våra rosa nostalgi-glajjor alltid varit i 4K. Därför är Starcraft i sitt Remastered-utförande precis lika vackert som jag minns det, och just därför är det snyggare än någonsin tidigare.

Starcrafts betydelse spretar åt alla rimliga och orimliga håll. Å ena sidan var och är det Warcraft i rymden. Bioware var alltså inte först med att helgardera sig med både fantasy (Dragon Age) och sci-fi (Mass Effect). Å andra sidan var och är det en av e-sportens urmödrar och Sydkoreas nationalsport.

Tävlingsinriktat spelande hade funnits tidigare men det professionella genombrottet kring sekelskiftet var monumentalt. I bräschen gick bland andra Warcraft, men det och de andra skulle snart få sällskap av en ny Blizzardstjärna. Våren 1998 såg Starcraft dagens ljus. Kuriöst nog var det fram till releasen av Overwatch i fjol det senaste Blizzardspelet som byggde på ett nytt varumärke.

Jag ska vara ärlig: ”Warcraft i rymden” var skälet till varför jag föll för Starcraft. På grund av att jag är kroniskt dålig på tävlingsinriktat spelande (tillika en kroniskt dålig förlorare) har multiplayern ömsom skrämt bort mig, ömsom slaktat mig. Så som 1998 så och 2017.

Å andra sidan är det flerspelarläget som fått fler förbättringar än rent kosmetiska. Det var på tiden. Blizzard har inte hymlat med att det är dags att putsa Starcraft som tävlingsspel. Varken jag eller Blizzard verkar tro att det blir en pånyttfödelse. I en intervju med våra brittiska kollegor har speljätten sagt att man är nöjd även om noll nya spelare ansluter. Detta är ju trots allt Blizzards (140 kronor dyra) gåva till de mest trogna fansen. Jag har svårt att se hur någon kan bli besviken.

Läs också: Ännu en platsannons pekar mot Blizzard-remasters

I korthet:

Vad är det?

Konservativ nyversion av en av de stora klassikerna

Utvecklare

Blizzard Entertainment

Utgivare

Blizzard Entertainment

Webb

starcraft.com/en-gb/

Cirkapris

140 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i7-3770K, AMD Radeon HD 7900, 8 GB RAM

Kolla även in

Warcraft III: Reign of Chaos, PCG 68, 88 % (snart remastrat också?)

Visst fasen har Warcraft snyggare estetik än Starcraft?

Blizzard har inte ens petat på gameplayet men ett omstöpt matchmakingsystem som gör det mycket smidigare att hitta och hoppa in i matcher utgör förstås ändå en stor skillnad. Lägg därtill en tävlingsstege. För noobs är det som alltid en brutal upplevelse med den inte så lilla skillnaden att jag krossas brutalt i matcher snarare än att bli brutalt besviken när jag inte förstår hur jag börjar spela.

You want a piece of me, boy?”

Jag kom för att testa multiplayern men föga förvånande stannar jag kvar för kampanjen som i tur och ordning berättar om det stora kriget ur Terrans, Zergs och Protoss synvinklar. Det är förstås en K-märkt kampanj men det är förbluffande hur uselt berättad den mäktiga historien är. Jag gör som jag gjorde när jag spelade om Starcraft 2010: alt-tabbar mellan spelet och den intrikata Starcraft-wikin. Jag kan visserligen inte klaga på skådespeleriet men så mycket lämnas utanför att det känns som en minimjölksversion av storyn. Det är ibland omöjligt att hänga med. Ge mig standardmjölk, please.

Bortsett från denna fadäs måste resten bli lovord. Spelmekaniskt sett är det vare sig revolution eller evolution, men varför laga något som inte är trasigt? Det är basbyggande, resurssamlande och RTS-krigande med distinkta skillnader mellan de högteknologiska Protoss och insektssvärmen Zerg. Terran är förstås mellanmjölksalternativet. (Det var sista mjölkliknelsen. Lovar!)

Den stora skillnaden är – hur högupplösta våra minnen än är – klivet från 640×480 ända upp till 4K. Det är mer än en simpel HD-putsning. Enheterna har plockats isär för att minutiöst sättas ihop med nya färger och animationer. Resultatet är magiskt bra och du behöver ställa de gamla pixlarna bredvid de nya för att förstå arbetet Blizzard lagt mer på att återskapa något som på sätt och vis ska återspegla nitton år gamla föreställningar. Resultatet är inget annat än en triumf.

Hade Blizzard gjort en remake skulle studion med största säkerhet fått smaka på fansens ursinne. Nu är istället Starcraft: Remastered en konservativ nyversion som är både är enklare och vackrare att spela än någonsin tidigare.

Läs också: Ny videoserie om skapandet av Starcraft


SPELÅRET 1998

Ibland måste du omfamna din inre stofil, hytta med näven och konstatera: Ta mig tusan var det bättre förr!

GRIM FANDANGO
Vad som borde ha blivit renässansen för äventyrsspelen blev istället en svanesång. Pekandet och klickandet försvann in i skuggorna, och även om genren återhämtat sig sedan dess var detta slutet på guldåldern.

HALF-LIFE
Valves debutspel (smaka på de orden) är en av de stora klassikerna, och det är omöjligt att föreställa sig hur FPS-spelen sett ut om inte Valve hade vidgat vyerna bortom DOOM och Wolfenstein.

BALDUR’S GATE
En av de stora klassikerna (ekar det här?) som fick spelvärlden att på nytt få upp ögonen för rollspelen. Samma spelmotor låg till grund för Planescape: Torment och, förstås, Baldur’s Gate 2.

Starcraft: Remastered Reviewed by - .
4.3

Utslag

86
86
Gammal sci-fi-kärlek hade rostat en aning men är nu mer putsad än någonsin.

Inlägget Starcraft: Remastered dök först upp på Svenska PC Gamer.