Conan Exiles

Svenska PC Gamer Redaktionen

Arnold-kopior spänner musklerna i Conan Exiles, i ett försök att erövra en bit av den förlovade överlevnadsgenren.

Av Phil Iwaniuk

Okej, vi är alla vuxna här. Mer eller mindre. Conan Exiles är inte det första överlevnadsspelet som avbildat de manliga och kvinnliga könsorganen. Det är dock, så vitt jag vet, det enda spelet i genren som låter dig mixtra med storleken på din karaktärs privata delar medan de hänger uppspikade på ett kors. Det är en syn att se deras bröst eller snoppar fladdra i vinden som om någon försökte suga in dem med en dammsugare. Half-Life hade tåget. Oblivion hade utstigandet ur kloakerna. Conan Exiles har sina skrev.

Det här spelet handlar om att överleva i en fientlig värld genom att använda dess resurser tills du har skapat dig en bekväm tillvaro. Till skillnad från de flesta av konkurrenterna i genren är detta också ett fantayrollspel, som visar sig först efter det första dussintalet timmar – som du ägnar åt att knåpa ihop verktyg. Det är ett rollspel med fåniga bosstrider och sökanden efter artefakter, helt i linje med Robert E. Howards kiosklitteratur från 30-talet, Schwarzenegger-filmen från 1982, och brädspelet från 2004.

Mer än bara könsfysik

Conan-licensen borde ge Funcoms överlevnadsspel den sortens världsbygge som konkurrenterna i genren saknar, och till viss del så får du mer känsla för platsen från miljöerna och mekaniken än du kanske får i till exempel Ark. Ivrigt att även spänna sina brädspelsmuskler inför spelet även effekter som blödningar och andra handikapp till striderna. Det blir ofta lite för mycket. Världskartan är i sin tur ren och skär tidigt 1900-tals-exotism, och återskapar fantasin från en tid före vår planet krympte till något familjärt.

 

I korthet:

Vad är det?

Ett lättklätt överlevnadsspel som gömmer ett fantasyrollspel bakom en vägg av grind

Utvecklare

Funcom

Utgivare

Funcom

Webb

conanexiles.com

Cirkapris

380:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5 6500, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Subnautica

Conan Exiles cosplayar Skyrim.

Den där kartan är Conan Exiles starkaste tillgång, till och med mer så än könsfysiken. Det (och då menar jag världskartan) är moroten som får oss att fortsätta samla resurser till den där rustningen, eftersom du vill utforska The Unnamed City och dräpa skelettkrigarna som hänger där. Även sent i spelet finns fortfarande avlägsna regioner fulla av fenomen du ännu inte fått bevittna. Att färdas bortom ökendynerna, ut på ängar eller genom snödrivor – alla med sina egna infödingar och monster – är tillfredsställande i sig självt.

Framför allt har dock Conan Exiles ett rejält crafting-system. Det är inte konstigt om du får för dig att du av misstag råkat starta The Sims med exakt alla dess expansioner. Så mycket möda har lagts på interiörer, möbler och unika rustningar senare i spelet. Det kräver seriös grinding för att ta sig till toppen, men att ta sig från fas till fas går ganska smärtfritt. Du kan ta dig från trä- och stenverktyg till järn och stål på en fokuserad spelkväll. I alla fall så länge inte servern är full av kukhuvuden. Det kommer den dock garanterat att vara.

För de som inte är så förtjusta i mellanmänsklig kontakt funkar spelet nästan som ett solorollspel, tack vare ett antal bosstrider som ger en känsla av struktur. Men det är också en ensam och diffus upplevelse på grund av bristen på npc-karaktärer och formella uppdrag. Som så ofta är Conan Exiles som bäst på en privat server med några få intresserade vänner som inte bara vill rasera det du byggt upp. På offentliga servrar är offline-räder generellt sett förbjudna, så du kan (oftast) logga ut och vara hyfsat trygg i att din lilla hydda står tryggt kvar. Men jag har också stött på flera servrar där den dominanta klanen är så stor att den kan bete sig lite hur den vill. Å andra sidan har jag också sett solospelare samla resurser tills de kunde frammana en gudomlig avatar och löpa amok i en stor klans huvudbas. På det viset är Conan Exiles bra.

Oslipade ytor

Vad spelet däremot inte är bra på är att framstå som en färdig produkt. Trots 15 månader i early access är spelet synnerligen oslipat. Fel i ljudsynkningen, fiende-AI som ibland ignorerar spelaren, och problem med sluttande ytor. Att slåss med någon på en 10-gradig lutning eller mer betyder mest att du svingar dödfött mot tomrummet under fiendens fötter. Med tanke på att animationer och vapenfeedback inte är vad vi hoppats på ens när spelet fungerar som det ska så är det svårt att ha överseende med tekniska brister när de dyker upp. Samtidigt är de här tillkortakommandena inte tillräckligt för att avfärda spelet totalt. Dess förmåga att presentera nya områden och samtidigt kännas episkt är definitivt värt att prisa.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten


Semester i Hyboria

En liten utflykt i en dödlig vildmark

1.The Unnamed City
Proppfullt med skelett och drakar, risiga bostäder och dåligt med parkeringsplatser.

2. New Asagarth
Fantastiska vyer, men ovänliga invånare. Undvik det här stället.

3. Shattered Bridge
Din första milstolpe. Perfekt stället att slå upp sitt första bohag.

4. Deathspire Ruins
Nej, gå inte hit heller. Åk till något trevligare ställe, som Mallorca.

Conan Exiles Reviewed by - .
3.1

Utslag

62%
62%
Bredaxlat, stort och ganska klumpigt. Trots allt ett berömvärt försök i överlevnadsgenren.

Inlägget Conan Exiles dök först upp på Svenska PC Gamer.

Conan Exiles

Svenska PC Gamer Redaktionen

Arnold-kopior spänner musklerna i Conan Exiles, i ett försök att erövra en bit av den förlovade överlevnadsgenren.

Av Phil Iwaniuk

Okej, vi är alla vuxna här. Mer eller mindre. Conan Exiles är inte det första överlevnadsspelet som avbildat de manliga och kvinnliga könsorganen. Det är dock, så vitt jag vet, det enda spelet i genren som låter dig mixtra med storleken på din karaktärs privata delar medan de hänger uppspikade på ett kors. Det är en syn att se deras bröst eller snoppar fladdra i vinden som om någon försökte suga in dem med en dammsugare. Half-Life hade tåget. Oblivion hade utstigandet ur kloakerna. Conan Exiles har sina skrev.

Det här spelet handlar om att överleva i en fientlig värld genom att använda dess resurser tills du har skapat dig en bekväm tillvaro. Till skillnad från de flesta av konkurrenterna i genren är detta också ett fantayrollspel, som visar sig först efter det första dussintalet timmar – som du ägnar åt att knåpa ihop verktyg. Det är ett rollspel med fåniga bosstrider och sökanden efter artefakter, helt i linje med Robert E. Howards kiosklitteratur från 30-talet, Schwarzenegger-filmen från 1982, och brädspelet från 2004.

Mer än bara könsfysik

Conan-licensen borde ge Funcoms överlevnadsspel den sortens världsbygge som konkurrenterna i genren saknar, och till viss del så får du mer känsla för platsen från miljöerna och mekaniken än du kanske får i till exempel Ark. Ivrigt att även spänna sina brädspelsmuskler inför spelet även effekter som blödningar och andra handikapp till striderna. Det blir ofta lite för mycket. Världskartan är i sin tur ren och skär tidigt 1900-tals-exotism, och återskapar fantasin från en tid före vår planet krympte till något familjärt.

 

I korthet:

Vad är det?

Ett lättklätt överlevnadsspel som gömmer ett fantasyrollspel bakom en vägg av grind

Utvecklare

Funcom

Utgivare

Funcom

Webb

conanexiles.com

Cirkapris

380:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5 6500, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Subnautica

Conan Exiles cosplayar Skyrim.

Den där kartan är Conan Exiles starkaste tillgång, till och med mer så än könsfysiken. Det (och då menar jag världskartan) är moroten som får oss att fortsätta samla resurser till den där rustningen, eftersom du vill utforska The Unnamed City och dräpa skelettkrigarna som hänger där. Även sent i spelet finns fortfarande avlägsna regioner fulla av fenomen du ännu inte fått bevittna. Att färdas bortom ökendynerna, ut på ängar eller genom snödrivor – alla med sina egna infödingar och monster – är tillfredsställande i sig självt.

Framför allt har dock Conan Exiles ett rejält crafting-system. Det är inte konstigt om du får för dig att du av misstag råkat starta The Sims med exakt alla dess expansioner. Så mycket möda har lagts på interiörer, möbler och unika rustningar senare i spelet. Det kräver seriös grinding för att ta sig till toppen, men att ta sig från fas till fas går ganska smärtfritt. Du kan ta dig från trä- och stenverktyg till järn och stål på en fokuserad spelkväll. I alla fall så länge inte servern är full av kukhuvuden. Det kommer den dock garanterat att vara.

För de som inte är så förtjusta i mellanmänsklig kontakt funkar spelet nästan som ett solorollspel, tack vare ett antal bosstrider som ger en känsla av struktur. Men det är också en ensam och diffus upplevelse på grund av bristen på npc-karaktärer och formella uppdrag. Som så ofta är Conan Exiles som bäst på en privat server med några få intresserade vänner som inte bara vill rasera det du byggt upp. På offentliga servrar är offline-räder generellt sett förbjudna, så du kan (oftast) logga ut och vara hyfsat trygg i att din lilla hydda står tryggt kvar. Men jag har också stött på flera servrar där den dominanta klanen är så stor att den kan bete sig lite hur den vill. Å andra sidan har jag också sett solospelare samla resurser tills de kunde frammana en gudomlig avatar och löpa amok i en stor klans huvudbas. På det viset är Conan Exiles bra.

Oslipade ytor

Vad spelet däremot inte är bra på är att framstå som en färdig produkt. Trots 15 månader i early access är spelet synnerligen oslipat. Fel i ljudsynkningen, fiende-AI som ibland ignorerar spelaren, och problem med sluttande ytor. Att slåss med någon på en 10-gradig lutning eller mer betyder mest att du svingar dödfött mot tomrummet under fiendens fötter. Med tanke på att animationer och vapenfeedback inte är vad vi hoppats på ens när spelet fungerar som det ska så är det svårt att ha överseende med tekniska brister när de dyker upp. Samtidigt är de här tillkortakommandena inte tillräckligt för att avfärda spelet totalt. Dess förmåga att presentera nya områden och samtidigt kännas episkt är definitivt värt att prisa.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten


Semester i Hyboria

En liten utflykt i en dödlig vildmark

1.The Unnamed City
Proppfullt med skelett och drakar, risiga bostäder och dåligt med parkeringsplatser.

2. New Asagarth
Fantastiska vyer, men ovänliga invånare. Undvik det här stället.

3. Shattered Bridge
Din första milstolpe. Perfekt stället att slå upp sitt första bohag.

4. Deathspire Ruins
Nej, gå inte hit heller. Åk till något trevligare ställe, som Mallorca.

Conan Exiles Reviewed by - .
3.1

Utslag

62%
62%
Bredaxlat, stort och ganska klumpigt. Trots allt ett berömvärt försök i överlevnadsgenren.

Inlägget Conan Exiles dök först upp på Svenska PC Gamer.