Jimmy Seppälä recenserar State of Decay 2

Loading.se - Nyheter Oskar Skog



STATE OF DECAY 2
(Xbox One (testat), PC)
Jimmy Seppälä


Undead Labs första spel, State of Decay, blev en riktig framgångssaga för företaget. Efter att det släpptes sålde det snabbt 500 000 exemplar på Xbox Live Arcade. När det väl kom till Steam lyckades det även sälja över miljonen. State of Decay är ett av de spelen som släpptes på exakt rätt plats och tidpunkt. Inte för att det var en brist på zombiespel vid den tidpunkten, men den typ av spel som State of Decay riktade in sig mot fanns enbart på PC.


State of Decay släpptes i kölvattnet till Day Z när det var som störst. Samtidigt hade svåra spel med resurshantering och karaktärer som dör permanent blivit populära, speciellt på PC. Genom att släppa spelet på en plattform som saknade den typ av spel fanns det en större chans till succé.


Nu, fem år senare, är uppföljaren här. Denna gång med större support från Microsoft och äntligen ett co-op-läge som det första spelet skrek efter men aldrig fick.

State of Decay 2 utspelar sig mitt under zombieapokalypsen. De flesta människor som vandrat på vår jord har fått en förkärlek för hjärna. Samhället har helt och hållet gått under, militären är förstörd och de människor som har överlevt samlar ihop sig för att överleva några dagar längre.


Det som särskiljer State of Decay 2 från andra typer av zombiespel är att man inte enbart spelar som den karaktären man börjar med. Under spelets gång rekryterar man nya människor till sitt community. Människor med unika färdigheter som kan hjälpa communityt på olika sätt. En bilmekaniker kan göra bilarna bättre, en elektriker kan fixa elektronik, en läkare … ja, ni fattar. Dessa karaktärer kan man sedan byta mellan vilket är direkt nödvändigt eftersom de efter en tids användning blir trötta och måste vila.

Precis som det första spelet är målet att överleva, samla resurser och se till att det community man har överlever bland alla odöda. Man letar efter mat, mediciner, bränsle och skrot i hus som är fyllda av zombies. Saker som behövs för att uppgradera och driva sin bas samt laga och bygga vapen. Ibland träffar man på andra grupper av människor som man kan byta varor med, om de inte väljer att skjuta dig givetvis.


Spelet är dock otroligt dåligt på att förklara sin egen logik. Det är många olika menyer med vaga förklaringar om hur allt fungerar. Speciellt frustrerande blir det med de olika byggnader man kan bygga i sin bas. Exempelvis krävs det att man har en workshop för att kunna laga sina vapen men ingenstans får man reda på att det inte är i den faktiska workshopen de lagas utan i basens lager för föremål. Inte för att det nödvändigtvis är något dåligt med att få pröva sig fram men det måste finnas någon sorts logik att följa annars blir det bara förvirrande.

Det absolut bästa med det första spelet var de zombies som fanns kändes livsfarliga. Var man lite oförsiktigt blev man rätt överrumplad och det fanns också en rad olika specialzombies med olika färdigheter som gjorde spelet ännu lite svårare. Trots att dessa speciella zombies är tillbaka i uppföljaren känns det som att spelet har blivit betydligt lättare. Jag känner sällan någon panik när jag är ute och letar efter resurser trots att jag har vandrat långt bort från min hembas. Jag blir sällan överrumplad av stora horder av zombies som i det första spelet och bara man står vid en dörröppning kan kan oftast döda dem en och en.


Det tråkiga med State of Decay 2 är att det inte riktigt finns något större driv i spelet. Det är inte bara striderna som blivit lättare utan även hanteringen av resurserna till communityt. Hittills har det inte varit någon brist på varken mat, bränsle eller mediciner. Vilket gör att resursletandet inte alla gånger känns helt nödvändigt eftersom mitt community inte är i någon direkt fara. Det gör också att motivationen för att spela tryter mellan varven eftersom det är svårt att se någon mening i det hela. Inte för att jag inte finner att spelet är roligt mellan varven men det är många gånger man ifrågasätter varför man spelar vidare. Jag känner inget behov av att bygga nya byggnader till basen för vad är det egentligen som ska bli bättre mot hur det är just nu? Då hamnar man i någon form av att enbart bibehålla saker och ting som de är och det blir väldigt tråkigt i det långa loppet.


Trots det är ändå striderna väldigt tillfredsställande. Det är kul att skjuta zombies i huvudet och se det explodera i ett virrvarr av köttslamsor eller hugga av händer och ben med köttknivar eller svärd. Något som är ett stort lyft från det största spelet.


Den allra största nyheten med State of Decay 2 är dock co-op. Något som var planerat att implementeras i det första spelet men på grund av tekniska skäl var det inte möjligt. Det är kul att spela tillsammans med andra människor men jag kan inte vara annat än besviken på hur man spelar tillsammans. Istället för att man med tre andra vänner kan ta hand om ett gemensamt community är det drop-in-co-op. Man kan få hjälp eller hjälpa någon annan spelare men man har varsitt community. Det är oerhört synd för det blir inte riktigt samma sak som om vi hade haft ett gemensamt community att kämpa för. Co-op blir ett sidospår när det egentligen borde vara det som spelet fokuserar på. För det är den nivån av samarbete som har gjort spel som Day Z så speciellt eller för all del Minecraft där varje person kan arbeta på något eget. Man samexisterar i samma värld. Det gör man inte i State of Decay 2.


State of Decay 2 är en regelrätt uppföljare i den bemärkelsen att det är näst intill samma spel som föregångaren. Det är snyggare, det flyter på lite bättre men den gnagande känslan om att jag har gjort det här förut försvinner inte. Största problemet är dock att spelet saknar utmaning och därmed förlorar sitt driv. Det man gör känns inte meningsfullt på det stora hela. Spelar man med några kompisar kan jag definitivt tänka mig att man kan ha kul i några kvällar men även i co-op lämnas det en del att önska.

New eToro SW